Ingen fara, jag lever! I allra högsta grad välmående. Tredje veckan och 59 kronor kvar att spendera. Det blir fest i helgen alltså.

Den här veckan har stapelfödan bestått av en s k ”veckosallad”. I mitt fall kommer den att räcka i två. Min största bunke på sju liter var till bredden fylld med strimlad vitkål och morötter i en härlig vinägerlag i måndags. Idag torsdag är det fortfarande 3/4 kvar och jag är – som tur är – fortfarande lika sugen på denna godaste av alla goda råkostblandningar. I normala fall gör jag ju inte så enorma portioner av veckosalladen som denna, men nu är det ju inte ett normalt tillstånd att leva på hundra kronor i veckan heller. Anledningen att det ändå blev så stavas extrapris. Rotfrukter för 2.90 kilot! Jag lastade Coop-kassen full och gick hem och strimlade. Och nu sitter jag här med min bunke, och drömmer om surdegsbröd, ostar, kex och chokladkakor.

Att leva sparsamt innebär inte bara mer pengar på kontot. Det får också andra konsekvenser. Kreativiteten till exempel, den har fått sig en rejäl skjuts framåt. Ny rutin är att baka allt matbröd själv, köra så lite bil som möjligt, återupptäcka böckerna i bokhyllan istället för att bära hem flera och bäst av allt: att vara kultursocial utan att det kostar. Det sistnämnda upptäckte jag i veckan då jag besökte en vernissage med god vän. Vernissagen var förlagd till stadens finkulturella centrum där det påpassligt nog också var premiär på en stor uppsättning. Vi kom precis ut i foajén när det var paus, och minglet var ett faktum.

När jag tänker på det hela ännu lite till, så upptäcker jag att det handlar om livskvalitet. Istället för tid vid datorn, TV:n eller bara allmänna grubblerier så fokuserar jag på att ha mat för dagen och låter det ta tid: gå till affären, köpa mjöl, baka mitt bröd. Ni förstår principen.

Det kanske bara jag som är sen i starten – det här har ni fattat för länge sen, hela bunten. Till slut har polletten trillat ned även hos mig och jag uppskattar dessa små vardagliga bestyr. Kanske är det någon liten bonde långt inne i mina gener som pockar på och vill ut. Om det här projektet håller på tillräckligt länge torde vi få veta hur det ligger till med den saken.

En och en halv vecka har gått och innevarande veckas budget ligger på 120 kronor. Krona läggs till krona alltså. Hur går det till? Eftersom jag lyckades spara 20 kronor från förra veckan lades det ihop med denna. Om jag är extremt sparsam och bara gör av med 50 kronor fram till söndag så har jag alltså 170 att förbruka under nästa. Inte klokt att det går att få pengar att växa från nästan ingenting. Den villfarelsen torde dock vara utraderad inom ett par veckor för nu krymper förråden i allt snabbare takt.

I den här tävlingen är Spara och Slösa uppenbarade i en och samma människokropp (min) som gör upp om mästartiteln. Tjurigast vinner.

Första veckan i skarpt läge är avklarad. Av veckans hundring återstår 20 kronor att antingen spendera idag eller lägga till nästa veckas pott. Jag är glad, men inte helt till freds. Jag hade hoppats att veckan skulle kosta mindre än 50 spänn, men det höll inte. Trots att frys och skafferi fortfarande är välfyllda med basvaror ser jag hur vardagsförbrukningen kostar mer än väntat. Jag går in i vecka 2 med ännu större kamplust än den förra.