april 2007

Så märkligt. Hela vintern har Peggan PUU varit skitig som ett dyngas, men nu händer det saker. I vårsolens glans vill jag piffa upp den med fjädrar i hatten och blanka fälgar. Randig och repig men fri från grus och damm står den nu på gården och ler. Men jag ler inte. Nu är jag svart. Avfettningsmedel upp till armbågarna som inte vill släppa vare sig med Svanenmärkt tvål eller kokhett vatten (DET gjorde ont!).  Så ser ansvarig ägare ut. Nu ska säten dammas och mattor tvättas också. När dagen är till ända ska både jag och bilen skina. Sen blir det restriktioner på vad som får fraktas i bilen framöver: inga katter, kaniner, hundar eller föl, d v s inga djur överhuvudtaget. Inga sandlådor, hinkar med flintastenar eller crossmotorer. Inga glassar, godispåsar med chokladskum eller jordnötter. Fatta vad smart! Jag kommer att få bilen helt för mig själv! 

Är det fredag eller? Typ nåt på den tjugode? Ja, och här sitter jag och skriver en massa skit, men EGENTLIGEN skulle jag vara på värsta humorkvällen i Umeå. Och tittat på Magnus Betnér. Men vad händer? Jo när Anki ska boka biljetterna så är de slut! Typ dagen innan fanns dom. Och jag har varit jättemallig läänge för att jag ska gå och se denna skarpa hjärna personifierad. Men icke! Skitfredag, det är vad det är. //Dagny

Humorkväll i Umeå igår. Toppen! Alla var där: Babben, Schyffert, älsklingen Johan Glans (ni skulle hört publiken när han kom in!), Adde M, David Batra, Lennie Norman, Ann Westin, Lasse Karlsson, och så två för mig okända stå uppare. Adde M fick den otacksamma uppgiften att värma upp publiken. Det gjorde han storstilat. Kvinnan som satt fem platser till höger om mig gapskrattade bara han visade sig på scenen och det kändes ju LITE krystat. När hon inte behagade tystna efter hans mjuka trevande hälsningsfraser blev jag förbannad och var på väg att slå ner kärringen. Men i takt med att Adde fick igång publiken och således även mig, glömde jag bort henne. Tack och lov. Fokus riktades istället snabbt mot kvällens två okända kort, och vilka kort! Jag vill se mera! Var finns ni på dagarna? Håkan Jäder och André Wickström. Underbart! De stod för kvällens mest substantiella inslag. För övrigt konstaterar jag att stå-upp-Sverige just nu består av två generationer komiker: de-som-nyss-har-blivit-med-barn och de som är 50+. Ämnena för kvällen tenderade också att fastna där: barnskrik vs slapp hud, spermaprov vs unga flickors ben, och så vidare. Blir intressant att kolla in Magnus Betnér som kommer till stan på fredag. Ser fram emot mer skärpa och politisk satir. Helt på egen hand. Till dess ska jag fortsätta att föja hans blogg på www.magnusbetner.com.

Vegetarian i lördags. Och idag låg några blankfeta prinskorvar på tallriken. Hur hamnade de där? Jo, jag hade lagt dit dem alldeles själv. Ett par tre stumpar gör väl varken till eller från, tänkte jag, och svalde dem glatt. Inte för att jag har saknat djurproteinet, men ändå. Det präktiga försöket att koka potatis till middag igår var snäppet värre faktiskt. Såå länge sedan vi [läs: jag] kokade potatis att jag har glömt hur länge de ska vara på spisen. Min pastaklocka ringde efter 8-10 minuter som den är inställd på, men där bet vi oss i tungan. Bokstavligen. Potatisen var okokt. Herregud, inte undra på att det är snabbris och nudlar och micrat som gäller på svenska middagsbord. Vem orkar vänta på en panna potatis! Räcker 25 minuter ens? Då har jag dukat bort redan, så det finns inget att lägga upp den kokta potatisen på, eller ännu mindre något att äta till. Det är väl inslaget i plast i kylen. Imorgon blir det yoghurt till middag. Behöver inte kokas, är lent direkt ur förpackningen och är hämtat direkt från djurriket. Passar mig perfekt.