Då var den eran över

Vegetarian i lördags. Och idag låg några blankfeta prinskorvar på tallriken. Hur hamnade de där? Jo, jag hade lagt dit dem alldeles själv. Ett par tre stumpar gör väl varken till eller från, tänkte jag, och svalde dem glatt. Inte för att jag har saknat djurproteinet, men ändå. Det präktiga försöket att koka potatis till middag igår var snäppet värre faktiskt. Såå länge sedan vi [läs: jag] kokade potatis att jag har glömt hur länge de ska vara på spisen. Min pastaklocka ringde efter 8-10 minuter som den är inställd på, men där bet vi oss i tungan. Bokstavligen. Potatisen var okokt. Herregud, inte undra på att det är snabbris och nudlar och micrat som gäller på svenska middagsbord. Vem orkar vänta på en panna potatis! Räcker 25 minuter ens? Då har jag dukat bort redan, så det finns inget att lägga upp den kokta potatisen på, eller ännu mindre något att äta till. Det är väl inslaget i plast i kylen. Imorgon blir det yoghurt till middag. Behöver inte kokas, är lent direkt ur förpackningen och är hämtat direkt från djurriket. Passar mig perfekt.