maj 2007

Ni visas månatligt arkiv för maj 2007.

Hörde på nyheterna om en ny doktorsavhandling som behandlade ämnet Tjernobyl och effekterna därav. Läskigt att vi bor i det område som drabbades värst av nedfallande radioaktivitet. Men det var väl lika bra att det for hit förresten, annars hade ju någon annan stackare varit drabbad. Lika illa det. Den nya forskningen visar att cancerfallen kan ha ökat efter olyckan, i just våra trakter. Man var ju ganska liten då och krälade väl inte bland lavar och mossor som så många älgar gjorde, som fått sätta livet till. Den dos som regnade över just mig kanske bara bidrog till att jag har så svårt att göra ingenting. Som ett raketbränsle. Så då hade det ju en positiv effekt. Pappa höll sig nog inne de där veckorna det var som värst, för på honom märks intet av något raketbränsle. Men det finns ju annan strålning också. På jobbet har ett trådlöst internet installerats i dagarna. Internetet åker som ping-pong-bollar i luften över och runt mig och öppnar dörrar ut i vida världen. Hur är det möjligt? Jag ser inget, hör inget, känner inget men det finns där! Om 25 år kommer en avhandling om internetstrålning och hur fallen av nackskador ökade i den vevan. Jag har ingen annan förklaring till varför jag har så ont i nacken, än att internetet gör att jag sitter för mycket vid datorn. Ett slags strålningsskada också, eller hur?
Nu är vi med kattunge! Den första ungen som kom ut är stark och stor. Unge 2 gick dessvärre inte att rädda. Mimmi vaktar och sköter nu sin lilla varelse i fotändan i sängen. Vi gjorde ett försök att flytta den lille till mamma-barn-lådan som vi har gjort i ordning men den godkändes icke. Hon tog helt sonika och bar upp ungen i nackskinnet till sin egen favoritplats. Okej då, de får väl flytta in där då. Gossi, gossi! 
En liten lurvig, långhårig röd sak! Är det en katt?
Nu är det på G! Kattungarna pockar på och vill ut. Svansen och ett ben är ute, och lillan ligger och svettas som en hund. Det ser härligt-läskigt ut. Om en timma eller vid midnatt vet vi hur det har gått. Vi vill ju så gärna ha brunspräckliga, långhåriga ungar med en vit fläck under hakan. Så ser i alla fall mor och far (Nils Edlund) ut. Kort kommer!

« Äldre inlägg