Wow! Nu kan jag aaana hur Linda Isaksson känner det när hon tittar på giftormar, gorillor och söta flygande hundar. Jag har aldrig varit så nära vilda djur tidigare, som under de senaste 72 timmarna. Vilka timmar! Fyllda med nära-döden-upplevelser (flera stycken), reella hot mot strupen, giftinjektioner och attacker. Hur man känner sig efteråt? Musklerna i kroppen är fortfarande på helspänn, i avvaktan på flykt antar jag. Jag har besökt djurens rätta miljö dessutom, där de känner sig hemma och jag vilsen. Kanske var det därför jag upplevde hoten så tydligt. Det var hemmamatch vs bortaplan. Vad jag har gjort? Varit med Malte och Jonna på Gröna Lund (bortamatch, för mig), på kinakrog (attack, när glasen ven över borden), på Pizza Hut (giftinjektion), i trappnedgången till T Odenplan (hot mot strupen när jag stöp över ett par 36:or och det gick uuutföööör). Ett av djuren fick jag med mig hem. Han verkar tivas i sin bur så här långt i a f. Fortsättning följer.

Förhoppningsvis ingen. Det finns så många andra dagar som borde högtidlighållas, långt bättre än en politisk dag för "arbetare". Vilket otroligt fåningt uttryck egentligen. Vad förväntas den gruppren representera? Några gemensamma nämnare? Sömnbehov, sexualdrift, näringsbehov. Tja, vissa likheter finns ju. Människor räcker annars bra för mig. I denna sekulariserade tid med maximal frihet inom alla områden är det obegripligt att ingen protesterar. Nu när Scandichotellen har tagit bort biblarna från rummen och allt. Då blir vi överösta med något socialistiskt dravvel från 1900-talets början. Så här är det: Allt har en början (då, på 1900-talet) och allt har ett slut (nu, 2007). Jag tror tammetusan att jag ska ut på motdemonstration idag och säga att vem som helst får tycka vad den vill, göra vad den vill så länge det inte skadar någon annan och att Bengt Westerberg är välkommen tillbaka i politiken. En dag för socialliberalismen, tack!