Två dagar och 65 mil senare är vi nu hemma igen. I nämnd ordning har vi avverkat: Hästtävlingar i Villvattnet, Svansele vildmarkcenter, Hotel Laponia Arvidsjaur, Mensträsk-Örtrtäsk i linbanekorg, Frasses och Petras café i Norsjö, naturreservatet Mårdseleforsen och slutligen Umeå. Intressant att färdas i dessa skogsmarker. Gott om ren och husbilar, bra med bensinmackar men riktigt ont om sjyssta matställen. Inget nytt under solen i och för sig. Att pizza har tagit över landet som den sanna husmanskosten är väl ett känt faktum. I Arvidsjaur slutade det med en grillbar för alla smaker: pasta, kebab, pizza, grekiskt, husmans. Ambitiöst. Vi blev mätta i alla fall och lite glada att vi överhuvudtaget fick plats. Det var det enda stället som var öppet och vi var de sista som hittade lediga stolar. I Norsjö var vi hungriga igen. Frasses, pizza eller café, berättade hon på Turistbyrån. Det blev Frasses. En variant med tunnbröd runt korven då, tänkte jag. Lite på norrlandsvis. Efter tre tuggor åkte den raka vägen ner i spotunnan close to the table. Vi dövade hungern med en kopp kaffe [läs: te] på Petras i stället. I kondisdisken var det uppdukat minsann. Dessvärre enahanda, med Delicatos fiberrika utbud. Sorry Petra och Norsjö. Det var inte bra. Den griniga Svenssonpatrullen hade difinitivt fått ett bättre resultat på matresan om vi ätit ute i spöregnet i Svansele. På murrikkan låg renskav, små färskpotatisar, laxfilé och nåt annat vilt. Till det lingonsylt, tunnbröd och pepparkakor. Det känns så här i efterhand himla exotiskt. Jag är hemskt ledsen Torbjörn & CO i Svansele, nästa gång ser vi till att fylla kistan hos er. Vågar vi göra samma resa om fem år igen? Då kanske inte ens pizzeriorna finns kvar… 

 

(PS! Innan du händelsevis åker, ta en ordentlig titt på: www.vasterbotten.net.)