Ja, den har jag skådat på nära håll idag. Katta Mimmi har nu fullt sjå med ungen och gör allt hon kan för att uppfostra honom till en god katt. Nu tar ungen sig uppför trappen, upp i sofffan och upp för våra ben. No problems. Idag var det dags för lektion elva. Katta Mimmi for iväg ut och var inom fem minuter hemma igen med en mus. Den var i det närmaste död. I det närmaste. Mimmi gjorde några kast upp i luften med aset, precis så lagom mycket att lillungen blev toknyfiken. Han kom lufsande och vågade sakta närma sig halvdöingen. Med samma hastighet som katten närmade sig råttan, drog sig mamman diskret tillbaka. Hon bara överlämnade den lugnt och stilla, precis i rätt ögonblick innan musen drog sista sucken. Levande föda ska det va och det hann ungen få smaka på. Musbenet sprattlade till så där lagom i lillkäften på kattungen, så att den riktiga jaktinstinkten vaknade. Sen gick han där med en död råtta mellan frambena och såg mallig ut. Minst en kvart gick han omkring och morrade långt nere i bröstet med musen i ett stadigt grepp. Mamma Mimmi intog första parkett och bara njöt. Efter en halvtimma var råtteländet borta. Kvar var bara en grönaktig liten klump ur inälvorna och en rödvitrandig kattunge med sprängfylld buk.