Igår var Malte täckmantel åt pappa Per som ville se på när lokala trialklubben övade. Han nappade ju direkt förstås och kom hem eld och lågor. Ja, båda två förresten. Det bokstavligen brann. Affischer, internetadresser och kvällsövningar med lillcrossen dämpade det mest akuta behovet. Nu vet alla i grannskapet vem Adam Raga är. Inte hört hans namn förut? Märkligt, han är ju i världseliten i trial. "Det är Surf Scorpion de la Roi också, i sin gren" klämde jag i, men helt oförtjänt. Det var ingen som frågade i vilken sport. Istället har det fortsatt idag med nya banor, nu utökade från gräsmattan mellan Över- och Nedergården till att också omfatta lilla skogsrundan. Tack så hemskt mycket, kanske kommer kaninerna att överleva en vecka till?! Lite dämpad blev i alla fall sonen när han körde fast i ett lerigt spår i hagen och blev sittandes där en stund. Kvällsinspektion av morfar, nyss anlända göteborgaren Anders och pappsen så klart: "Wow! Det var häftigt", "jaså´ru här satt du fast, coolt". Precis vad en snart-åttaåring behöver höra. Att det var lilla jag som drog lös honom, blev helt nedstänkt med dynglera och knäckte knäet baklänges, det har ingen uppmärksammat. Bitter? Jovars. Här har man slitit och släpat med hästar år ut och år in för att väcka ett intresse hos ungen, men tror ni han bryr sig? Efter en timme på trialbanan – såld! Jag tror att jag ska introducera rökning, alkohol och droger med samma entusiasm. Det mamma gör verkar ju få motsatt effekt…

 

[Nej! Det där var inte bra... Så säger man inte, hur sur man än är. Som stolt medlem i IOGT vet ju de flesta min ståndpunkt i den frågan. Om du inte vet vad IOGT står för, så ta en titt här: www.iogt.se]