Kreativ ångest

Idag har min hypokondri hittat en ny disease. Diagnos: kreativ ångest. Har aldrig läst om begreppet i Bonniers stora familjeläkarbok, men jag är säker på att den finns. På ett jobbuppdrag längs Öre älv slog det mig plötsligt. Efter att ha passerat den ena vackra trädgården efter den andra, tittat på stickat, virkat och vävt, bakat, snidat och täljt stod det HELT klar för mig att jag inte kan någonting av detta. Okej, kanske med undantag för bakningen. Sy gardiner? Njet. Tälja en smörkniv? Nix. Odla morötter? Glöm det! Kan det möjligtvis vara en generationsfråga, att jag inte har vare sig känsla eller intresse för någotdera. The lost handcraft-generation. Och på väg uppför Tallbergsbron talade jag med Gabban och blev påmind om Uffe-Tuffes match på kniv-SM i helgen i Gysinge. Han plockar ju hem priser på löpande band förstås. Imorgon kommer jag nog att få utslag på hela kroppen när jag kommer tillbaka på jobbet på Olofsfors bruk. Där är konst, hantverk och allas skapande själva anledningen till att tusentals besöker området i sommar. Och vad levererar jag? Glada tillrop och tjo och tjim. Så jävla ytligt. Nej, imorgon ska jag le mindre och glida mer, vara sotsvart under ögonen och se sval ut hela dagen. Så får vi se om jag kan stoppa tjocksockarna när jag kommer hem. 

 

[Ja, men kolla själv då på www.olofsforsbruk.nu så fattar ni vad jag menar. Eller www.brandt.info.se. Sörj med mig, och gläds med dessa underbarn!]