Sval och skön med ett leende som Mona Lisa. Inte hjälpte det för att framkalla skaparlusten [se föregående blogginlägg]. Det enda jag skapade var oro och förvirring bland gästerna i Olofsfors. Tjocksockarna ligger fortfarande orörda i kartongen med hål både här och där. Nu känns det mycket lättare att acceptera min tumme mitt i handen. Jag har lokaliserat hantverksgenen till någonstans mellan armhålan och ringfingerspetsen, och jag har faktiskt ingen. Så va´re med det!