Igår var jag och grannen på bio. Vi såg Martina Haags film Underbar och älskad av alla. Men inte av mig! Underhållande för stunden, ja visst, men fullständigt innehållslöst. Mest bara pinsamt och ångestfyllt. När hon dessutom basunerat ut i varje intervju att det bygger på hennes eget liv, då blir det ju plötsligt dokusåpa av alltihop. Mer utvik än Martina Haag får man nog leta efter. Om hon hade väntat sig sympatier så blir det inga sådana från mig. Mest bara tycker-synd-om en så desperat människa. Bella har noll koll, noll distans, till och med noll känsla om vad som är rimligt, ja ens roligt. Hoppas bara att den riktiga Martina har mer av den varan. Annars kanske det är det som är filmens koncensus; att i jakten på berömmelse så finns det varken utrymme för känsla eller fantasi. Ett huge tidsfenomen? Satsar på nytt ikväll på Shreck 3. Likheterna blir nog slående…