Jag har en blogg – alltså finns jag » 2007 » augusti

Fö´låt Shrek!

gullapan — Mon, 29 Nov 1999 23:00:00 +0000

Bara en novis jämför charmtrollet Shrek med Bella (se gårdagens inlägg). Shrek har ju allt: list, charm, känsla, fantasi och en stor stor portion distans. Man skulle kunna säga att filmerna jag har sett de två senaste dagarna är varandras exakta motsatser. Bella vill bli känd till varje pris. Det vill inte Shrek. Hon är ego, det är inte han. Ut ur duken strålar sådan kärlek, finess och intelligens. Det här vet väl alla, utom jag som aldrig har sett det gröna monstret förut. Det hör ju inte till vanligheterna att "de goda" får vinna så lätt heller, och att målgruppen till en tecknad film full av kärlek, är de yngre tonåren. Men här blev det fullträff. We love you, Shrek!

Bara en sak till..!

gullapan — Mon, 29 Nov 1999 23:00:00 +0000

Igår var jag och grannen på bio. Vi såg Martina Haags film Underbar och älskad av alla. Men inte av mig! Underhållande för stunden, ja visst, men fullständigt innehållslöst. Mest bara pinsamt och ångestfyllt. När hon dessutom basunerat ut i varje intervju att det bygger på hennes eget liv, då blir det ju plötsligt dokusåpa av alltihop. Mer utvik än Martina Haag får man nog leta efter. Om hon hade väntat sig sympatier så blir det inga sådana från mig. Mest bara tycker-synd-om en så desperat människa. Bella har noll koll, noll distans, till och med noll känsla om vad som är rimligt, ja ens roligt. Hoppas bara att den riktiga Martina har mer av den varan. Annars kanske det är det som är filmens koncensus; att i jakten på berömmelse så finns det varken utrymme för känsla eller fantasi. Ett huge tidsfenomen? Satsar på nytt ikväll på Shreck 3. Likheterna blir nog slående…

Nu tar jag paus!

gullapan — Mon, 29 Nov 1999 23:00:00 +0000

Nu har idétorkan slagit till. Det står helt stilla och jag kan inte få fram en enda smålustig kommentar. För att inte tråka ut er och förnedra mig själv tar jag nu en paus i mitt lilla dagboksskrivande och hoppas att anfallet snart går över. Skriv gärna några rader i gästboken så jag vet att ni lever, jag tittar antagligen in varje kväll i alla fall. Tänk om det glimmar till och jag kan klämma fram något småroligt en vacker dag? That would be great!

So long!

Förebilder

gullapan — Mon, 29 Nov 1999 23:00:00 +0000

Friidrotts-VM leder mig osökt in på funderingar om förebilder. Vilka sådana! Det är inte bara höjdhopparna, sjukamparna och sprintrarna som är supersuveräna. Kommentatorerna, reportrarna och fotograferna är lika imponerande. Snabba på att finna orden (och vinklarna), pålästa – verkar kunna allt om alla, och dessutom supersnygga. Ja, sannerligen förebilder! Jag har en tendens att låta mig imponeras allt för lätt, säger han som vet. Åh här och åh där. Va? Jag som utger mig för att vara kritisk till det mesta. Men okej då, om jag måste klämma fram några så ser min topplista ut så här just nu:

1) …Eh..

2) Hm..?

3) Inte Ulrika Me(ä)ssing i alla fall. Vad var det för fel med ä:et i efternamnet förresten? Nej hon har aldrig imponerat på mig. Verkat osäker och mesig. Kanske efternamnet har spökat? Mesig.

4) Martina Haag, hon är ju gullig och sympatisk och så, men visst har det gått lite för långt? Hur stackars-synd-om-mig är det? Hur länge ska hon tuta på det mindrevärdeskomplex-spåret? Lite tröttsamt. Får se om filmen håller måttet.

5) Ja, det var lite knepigt det här.

6) Men Ingvar Kamprad han gillar jag! Fast inte de där högernazitendenserna som han har varit anklagad för i unga år. Men drivet. Drivet!

7) Och Bergman. Han verkar ha varit en egoistisk jävel. Alltid trott på sig själv och att han har gjort rätt. Och det gick ju bra.

Det ska jag också fortsätta göra! Fyllda 36 börjar det kännas helt OK faktiskt!

Vilka stories!

gullapan — Mon, 29 Nov 1999 23:00:00 +0000

Jag har varit till huvudstaden på blixtvisit. Tillbaka hemma i det verkligen sköna lugnet, summerar jag alla unika personer som jag har hunnit möta. Som han på flyget ner, som satt bredvid mig. Han hade flugit från Sydafrika för att köpa en helikopter i Örnsköldsvik. Om två månader skulle han komma tillbaka och själv flyga hem den. Otroligt. På Arlanda lyckades jag se lagom förvirrad ut för att hamna bredvid favvon Johan Rheborg. Där gick vi i samma takt en lååång stund och såg ut som värsta paret. När han gick förbi Stakka Bo eller var det Wille Crawfoord? Nej, det var nog han.. vad är det han heeter…? nåja, så bara hejade han så där coolt med ena handen. Han höjde den nästan inte, bara vek upp den lite från någonstans vid knähöjd.(Babianpåbrå?) Kanske kommer man i Hänt extra att kunna läsa om "Johan på resa med nytt kurvigt sällskap". Håll utkik! I Jämtlands monter på matmässan Smaklust berättade chokladpralinkvinnan att hon fick avgångsvederlag på firman där hon jobbade, och nu vågade hon starta eget och göra chokladpraliner för hela slanten. I en annan monter köpte jag kryddor från en man vars svägerska är från Lögdeå, ingen mindre än bilreparatörens dotter. Ja, gud bevars vad liten världen är. Ganska underhållande också!

Kolla själv, direkt ur verkligheten: www.tjuvlyssnat.se.

Så kan det också låta

gullapan — Mon, 29 Nov 1999 23:00:00 +0000

Nu har telefonkatalogproducenten Eniro tänkt till. Den gula bibban damp ner i låddan idag och de har verkligen lagt manken till för att man ska känna att det är just "min" katalog. Förutsatt att jag vill indentifiera mig med norrländska ord och uttryck vill säga. Har det rent av blivit en språkkatalog? På framsidan står att läsa: Brannbär. Ja, det vet vi infödda vad det betyder. (Hallon!). Omånschlit kanske är ett uttryck från Liden, vad vet jag, men jag kan fortfarande ana dess betydelse. Lite mer svenska blir det genast på nästa mening: Hä den på bron. Så säger bara en stockholmare som ska göra sig lustig på norrländska. Hen på bron, heter det.

Mä he ä ju int så enklt för je ho vont begrip. När je va bån då tala gammfalke på hän vise, å te sist så jole man ju dä själv a. Sen kåmme dän tv-hallåern å tala so finte so man glömte ju bort hur de skull låte egenlin. Mä nu ikvälj så vare söm öm de slog ne en blixt ti me. Då satt orla där ijen! Dä känns tyckt!

Ett så vackert ord

gullapan — Mon, 29 Nov 1999 23:00:00 +0000

Vackra ord finns det många av. Idag fastnade jag särskilt för tålamod. Det låter så strävsamt. Uthålligt, ja, starkt. Urnorrländskt också. Han som "tål" är en mäktig och stadig man. Att ha "mod", ja det är något särskilt det. Jag beundrar dem! Själv har jag ingenting av den varan. Njet, det blev inget tålamod över till mig i mars, -71. Allt var redan taget. Så här lever jag mitt lilla liv utan tålamod och bryter ner folk allt eftersom. Ingen orkar väl vara med en som inte har tålamod!? Hade jag varit löpare hade jag sprungit 100 meter, explosiv och snabb i starten. Nej förresten, 60. Jag skulle aldrig orka hålla på de sista 40. Så är det med det. Jag minns inte när jag läste en bok från pärm till pärm senast. Efter första kapitlet brukar jag söka runt bland slutraderna för att finna svaret på den spännande uppgörelsen. Jag har bevis för att jag inte har något tålamod: När vi skulle sticka sockor på slöjden i femman så fick jag hemläxa över påsklovet, att sticka färdigt makan till min första egenhändigt ihopkomponerade gula socka. Jag gjorde aldrig den läxan. Eller som när jag skulle köpa bil en gång, och var på desperat jakt (desperat så klart, här jagas inte med någon längre eftertänksamhet…) efter en som fungerade. Pappa följde med mig till bilhandlaren för att titta på bilar den där dan. Medan han lungt provsatt den ena bilen efter den andra hade jag dirigerat bilhandlaren att köra ut den blåa Peugeoten som stod längst in, för den skulle jag ha. Själv satt jag vid säljarens skrivbord och skrev under kontraktet. Höjden av dåligt tålamod är nog anställningen på ortstidningen. (Och det här är inget jag är stolt över…). Jag hade just fått plats på familjeredaktionen och lovade chefredaktören dyrt och heligt att även om jag skulle få det där andra jobbet jag hade sökt, så skulle jag inte – iiinte – ta det. På väg ut genom ytterdörren ringde den som inom loppet av en halvtimma kom att bli min andra nya arbetsgivare. Jag kan säga så mycket, att han INTE var glad när jag stod i hans dörröppning igen efter 10 minuter och försökte förklara att det var ett misstag att anställa mig.

Suck. Det brukar väl klarna med åren va? Men hur ska jag ha tålamod att vänta…

Bevingade ord

gullapan — Mon, 29 Nov 1999 23:00:00 +0000

Ge mig ett klokord som jag inte spyr på! Snabbt! Jag behöver stärkas, immediately. Alla prettolyrikböcker får jag bara ståpäls av. De står i långa rader i bokhyllan och ser mest beige ut. Inte ens Bodil Malmsten känns intressant längre. Lite mer jävlaranamma, lite mer ilska och sarkasm om jag får be. Finns det ingen som ser det ironiska i saker och ting längre?

Lite Norénanda blev det igår kväll i alla fall, hos goda vännerna knivmakarna, thanks god. Då tog studierektorn till orda och klämde i med en rejäl liknelse: "Han såg ut som en hamster i fosterställning!". Vad? Vem?! Det kändes ju väldigt nytt faktiskt. Annars är ju Ernst en kille med många ord. Hans senaste: "Varför ska man gå den logiska vägen när det finns en annan" passar mig rätt bra. Det finns inget logiskt i mitt liv just nu. Mer bara tjurskallighet och nojja. Vi får se när det anfallet går över. Kanske kan woodoo hjälpa mig?!

http://svt.se/svt/play/video.jsp?a=830255

…Och ända ner i diket!

gullapan — Mon, 29 Nov 1999 23:00:00 +0000

Nu är det stormvarning i Öden. SMHI har inte noterat de plötsliga väderomslagen men de äger de facto rum. Orkan i måndags, stiltje och sol igår och idag- jordbävning. Jag syftar naturligtvis på sonen, tredje dagen i rad. Kan inte annat göra efter den unge herrns totalvurpa med cykeln ikväll. Med två tänder ut genom hakan skakade det till rätt rejält i lilla huvudknoppen. Crossfasoner, tricks med cykeln och coola hopp kostar på. Bäst omvårdnad ger mormor, var hans bedömning, och krävde att få gå ner till Nedergården och bli ompysslad. Där ligger han nu och softar, beställer extra tunna isbitar, lingonloka med sugrör och att morfar ska läsa Kalle Anka. Här sitter vi som två övergivna föräldrar och undrar: vart barnet tog vägen? Svar: raka vägen ner i myllan och upp igen, till ängeln mormor…!

Än hit än dit…

gullapan — Mon, 29 Nov 1999 23:00:00 +0000

Igår varnade jag för korsningen Jack Russel-Bulldoggg. Jag ändrar mig! Det var ett misstag! Idag är allt sååå bra med avkomman. Titta själv på bildbeviset. Stavas: fiskelycka!