…Och ända ner i diket!

Nu är det stormvarning i Öden. SMHI har inte noterat de plötsliga väderomslagen men de äger de facto rum. Orkan i måndags, stiltje och sol igår och idag- jordbävning. Jag syftar naturligtvis på sonen, tredje dagen i rad. Kan inte annat göra efter den unge herrns totalvurpa med cykeln ikväll. Med två tänder ut genom hakan skakade det till rätt rejält i lilla huvudknoppen. Crossfasoner, tricks med cykeln och coola hopp kostar på. Bäst omvårdnad ger mormor, var hans bedömning, och krävde att få gå ner till Nedergården och bli ompysslad. Där ligger han nu och softar, beställer extra tunna isbitar, lingonloka med sugrör och att morfar ska läsa Kalle Anka. Här sitter vi som två övergivna föräldrar och undrar: vart barnet tog vägen? Svar: raka vägen ner i myllan och upp igen, till ängeln mormor…!

Det var domen!

Det här med ett eget hem i cyberrrymden är ju fantastiskt. Människor och kunskaper som man inte visste fanns på denna planet pluppar upp hemma vid köksbordet och hälsar på. Mycket egendomligt och märkligt. Min glädje och nyfikenhet vet inga gränser. När jag besöker vänners spaces möter jag ytterligare nya bekantskaper. Som att åka buss och börja tala med en helt främmande människa som kan lära ut sann visdom. Detta inträffade härom dagen. På besök hos Suzz lyssnade jag till en person som sade sig veta att alla människor har en hund i sig. Genom ett specialformulerat psykologiskt test skulle jag också kunna ta reda på "min" hund. Ja, det är sant! Som människa kan man nu vidga sitt varande och medvetande till att också omfatta hundens. Jag lät mig snabbt undersökas. Efter en djupanalys stod det klart: Jack Russel terrier. Jag är en Jack Russel! Ha ha vad bra! Jag som älskar små jackrusslar. Det har faktiskt slagit mig att jag skulle ha haft en egen. Det känns lite överflödigt att skaffa en nu. Snabbt lät jag undersöka mannen också. Hoppas hoppas! Men vad hoppades jag på, egentligen? Hur många hundraser kan jag? Kungen hade en hund en gång, labrador! Döm om min förvåning, fram under sängen kröp en bulldogg. What?! Vet jag ingenting om. Plötsligt såg jag honom i ett helt nytt ljus. Ingenstans talade psykologen om hur jackrusslar och bulldoggar passar i samma koja. Efter 20 år kan vi dock meddela att de anpassar sig ganska lätt. Terriern behöver bulldoggens lugn, och tvärt om. Däremot kan vi meddela att korsningar ska undvikas. Måndagkvällar i augusti tenderar korsningsavkommor att löpa amok.
 
Kolla själv vet ja. Före!
 

Tävlingsinstinkt

Ikväll har vi gått en minigolfrunda i Salusand, lilla familjen utökad med Ullis och Flisan. Vilket spel! Med sandhögar på banorna och lutande mattor var det en jämn match. Själv gick jag ut hårt med några tvåor på raken. Kändes hyfsat. När vi andra var på bana 8 slog Malte hole-in-one på bana 12. Men ett sånt resultat räknas ju inte. Där tappade  förresten Malte sin boll, i sista hålet där den hamnade i låst fack, så han diskades. Ullis hade slagit full bricka tre gånger och då blir man ju automatiskt sist. Starka Flisan lyckades slå bollen utanför banan fler än tre gånger och då åker man ju också ut, vad jag vet. Så i praktiken var det bara Per och jag som tävlade. Och han gjorde några krumelurslag som jag inte vet hur man ska bedöma egentligen. Alla korade slutligen mig som segrare. Tja, jag är ju ödmjuk förstås och bjöd på segergodis och X-men film när vi kom hem. Så gör ju riktiga tävlingsmänniskor. Nu har jag dragit mig tillbaka för att njuta av segerns sötma. Till en säker plats dit de inte kan nå mig vare sig verbalt eller med sina långa armar. Varför slåss ni?! Sluta skrik! Varför är ni så sura? Guud vad ni är barnsliga…