september 2007

Glömt skolfranskan? Tja, vem har inte det. "Imorgon åker vi till Paris" sitter där den ska i alla fall. Mannen och jag har fått den stora äran att följa vår gode vän Ult Brandt (han heter så enligt utställarförteckningen) till en fin internationell knivmässa i Paris i helgen. Där ska han visa sina verkliga konstknivar för samlare från hela världen. Otroligt häftigt. Medan Ulf minglar bland knivmakare och penningstinna amerikaner ska vi som utgör resesällskap göra alla sevärdheter. Jag som bara har sett Paris genom ett bussfönster förut. Det blir intressant. Vi är åter på nordligare breddgrader natten mot tisdag. Om det blir regnigt och ett internetcafé dimper ner framför fötterna på mig kanske jag kan leverera lite franska vykort. Håll  utkik!

Nu minsann, rör det på sig. Både på det privata planet och det rent affärsmässiga - för att inte tala om det inrikespolitiska! Länge sedan Sweden var så hot i internationella sammanhang. Nu verkar det som om Lars Wilks blir nästa stora mega-export. Och Fredrik & CO som vill tillsätta en biståndsmiljökommission då! Just det initiativet vet jag inte om jag blir så impad av. Men utvecklingen för Lars W blir ju intressant att följa. Begreppet "konstnär" verkar ha blivit synonymt med "jag-skiter-i-allt-och-gör-som-jag-vill". Snart är det ordet lika oanvändbart som "feminist". Något för Svenska Akademien att ta i tu med. Trots min geniunt socialliberala samhällssyn (jo jo!) så tycker jag att L W har gått över gränsen. Han har skadat någon annan och det har han ingen rätt att göra. Om en hel kultur (muslimernas) säger att man inte får avbilda deras Gud, ja varför ska någon annan provocera hela den kulturen, genom att ändå göra det? Till vems nytta? Att hakkorset i vissa sammanhang tolkas som hets mot folkgrupp är det ingen västerländsk "konstnär" som ifrågasätter. Varför sätter inte Wilks ett hakkors i rondellen i Simrishamn? Då skulle ju skånepågarna applådera förstås, men det är ju inte det han vill. Wilks är ute efter att nedgöra, irritera och testa hur långt det kan gå. Med ett pris på sitt huvud har han ju fått svar på den frågan i alla fall. Nej, inget stöd för Wilks från den här ip-adressen. Å andra sidan ger jag inget stöd för dödshot heller. Ingen ska dö för sina åsikter, varken Lars eller hans offer. Men respektlöst telefonkludd? Nej tack!

 

Nåja. De lite mindre frågorna kretsar kring "Vad ska jag ha med mig till Paris?", "Kommer nya sängen att levereras på torsdag till veckan?" och "Hur ska jag bli av med mina knottriga armbågar?". Nu har jag provat en riktigt fet liten kräm på burk som lovar att jag ska vakna mjuk och len. Då så.

 

På fredag gäller det att se upp. I alla fall om du tänker färdas på E4 mellan Sundsvall och norrbygden. Då drar Nissan till IKEA och tänker lastas till bredden med allt möjligt bra-att-ha. Till konferensanläggningen finns det stora behov – nytt matbord till det timrade loftet, röda snygga tygklädda stolar därtill, flera armaturer som lyser upp i höstmörkret, och.. ja, you name it! Kul kul. Vad vi i slutändan kommer hem med har jag dock ingen aning om. Om snål-tarmen slår till blir det väl en kopp te med bulle på sin höjd. Tio kronor har jag hört att det kostar. Kanske mer långsiktigt då att göra som vår unge vän Z. Han drar till huvudstaden han, och får vara med om en stor samlarutställning på Nordiska museet. Där blir ju prylarna genast mer intressanta. Hans samling består av PEZ-gubbar. Jag minns de där små tabletterna som man tryckte fram ur halsen på pez-gubben, det var rena rama raketbränslet. Typ dextrosol. (Är det därför unge herrn´är så på alerten?!) Ja, olika är livets lott. Min samling dockor från hela världen var faktiskt med på en utställning på orten en gång. Sen kom feng shuin in i mitt liv och jag sålde de alldeles för billigt till stadens antikhandlare. Korkat. Köpa dyrt och sälja billigt, det är min dåliga affärsidé. Jag ska nog ta en allvarlig funderare på vad IKEA kan tillföra i mitt liv egentligen, innan det bär iväg. Jag kanske kommer på bättre tankar och samlar ihop alla kokböcker som ligger utspridda i högar, och ställer ut de på ett galleri istället. För att sälja dem billigt till någon smart businessman. Lyllo han.

Så har vi provat på ett nytt sätt att betrakta tillvaron: wild and crazy (se föreg blogginlägg). Vi började i morse som planerat. Resultatet är hittills mycket lyckat. Sonen klagade på magsmärtor och huvudvärk och efter en liten konstuppvisning av sjukdomens kvävande symptom föll jag till föga. Okej, sa jag. Du får stanna hemma hos mormor och morfar. Samtalet till tänkta sjukvakter blev kort. De var på väg in till sjukhuset för att operera handleden. En patient och en chaufför. Ingen annan utväg än att ta med den spelade (?) sjuklingen till mitt eget arbete. Där gjorde han sig snart hemmastadd bland kontorsstolar och whiteboardtavlor. Av sjukdomen märktes endast lätt feberrosiga kinder, inte mer. Lagom till lunch sa jag att "nu åker vi hem" och det gjorde vi. Här hemma blev det bakdag, dataspelstimma och susselull. Vid middagen konstaterade vi båda två vilken skön dag vi hade haft, och lovade varandra att ta en sådan dag lite oftare. I samma veva var det som om febern lättade, huvudvärken försvann och glädjen kom tillbaka. I ett litet nafs var tio mattetal gjorda och legot undanplockat. Men någonstans fanns det nog en riktig förkylning i antågande ändå, för nu sover två av familjens tre medlemmar på soffan. Och själv sitter jag i soffan och funderar på ett och annat och konstaterar: det blev ju en riktigt bra dag idag!