Så har vi provat på ett nytt sätt att betrakta tillvaron: wild and crazy (se föreg blogginlägg). Vi började i morse som planerat. Resultatet är hittills mycket lyckat. Sonen klagade på magsmärtor och huvudvärk och efter en liten konstuppvisning av sjukdomens kvävande symptom föll jag till föga. Okej, sa jag. Du får stanna hemma hos mormor och morfar. Samtalet till tänkta sjukvakter blev kort. De var på väg in till sjukhuset för att operera handleden. En patient och en chaufför. Ingen annan utväg än att ta med den spelade (?) sjuklingen till mitt eget arbete. Där gjorde han sig snart hemmastadd bland kontorsstolar och whiteboardtavlor. Av sjukdomen märktes endast lätt feberrosiga kinder, inte mer. Lagom till lunch sa jag att "nu åker vi hem" och det gjorde vi. Här hemma blev det bakdag, dataspelstimma och susselull. Vid middagen konstaterade vi båda två vilken skön dag vi hade haft, och lovade varandra att ta en sådan dag lite oftare. I samma veva var det som om febern lättade, huvudvärken försvann och glädjen kom tillbaka. I ett litet nafs var tio mattetal gjorda och legot undanplockat. Men någonstans fanns det nog en riktig förkylning i antågande ändå, för nu sover två av familjens tre medlemmar på soffan. Och själv sitter jag i soffan och funderar på ett och annat och konstaterar: det blev ju en riktigt bra dag idag!