Vem sjunger internationalen idag? Förhoppningsvis ingen. Jag är så trött på alla dagar då än den ena, än den andra ska firas och hedras och hyllas. Jag går ut i strejk. Inget firande här inte. Ärligt talat fattar jag inte vilka som vill ha dessa dagar längre. Kvinnodagen? Farsdag? Alla hjärtans dag? Första maj! Morsdag. Barnens dag. Vad vill man? Tala om hur himla synd det är om alla kvinnor? Hur mycket han betyder för familjen? Hur populär jag är. Hur duktig jag är som arbetar?
Det enda man befäster med dessa dagar är hur SYND det är om alla. Det var väl inte det som var meningen? Varje år sedan jag blev politiskt medveten, typ 8?, så har jag matats med att kvinnor måste få mer uppmärksamhet för det är så SYND om dem. Tacka fan för det, har ju inte hört annat under hela uppväxten.
Så här sitter jag idag med en desillusionerad bild av jämställdhet, en kvinnokamp som cementerar och en arbetarrörelse som vill ikläda sig rollen som OFFER för storpotentaten. Men guuud vad trött jag blir. Ryck upp dig för fan och gör någonting åt det då. Kom inte och säg att du ska ha en egen dag bara, för att förklara några ledsamheter.
För mig finns bara en dag som är värd att fira: Kanelbullens dag den 4 oktober. Glöm inte det för allt i världen.

Senaste kommentarer