Som ett mantra upprepar jag orden "gå ut, simma in" när sonen badar i okända vatten. Med pappa simlärare, dykare och vattendjur i största allmänhet, så har jag inte kunnat missa den grundläggande frasen. Extra förvånande då att den kunskapen var som bortblåst när vi kastade oss ut i bassänghaven.

Efter 15 år på land gav jag vika för trycket idag, döm om min förvåning! Köpte bikini att bada i och hoppade frankt ned i lyxhotellets äventyrsbad. Raka vägen ut till utebassängen och kisa mot solen, skåda bergmassiven och fjälltopparna. Inget fel på den vyn. Men! När jag skulle vända på flodhästkroppen och gå in igen så: plums! Ingen botten? Var tog den vägen?! Inom bråkdelen av en sekund kom jag ihåg varför jag INTE badar. Jag kvicknade inte till förrän i harmonibastun, med färgad belysning, svag musik och mentholarom. Då minns jag! Gå ut. Simma in.

För övrigt har dagen varit till stor belåtelse. Vi fick ett infall och stannade en natt extra, förhandlade ned priset på rummet till en spottstyver (nåja..) och kan verkligen komma hem och säga att vi har gjort Åre. Skutan på 1420 meters höjd så klart, provat på mountainbikecykling med jr, shoppat lite till (en sjuukt cool väska från Brazil. Nu måste jag på flera långweekends så att jag får packa "lagom"), handlat choklad på Åre chokladfabrik förstås, och ätit gott på torgets bästa restaurang. Ja, vi ligger inte och latar oss på kortsemestern i alla fall. Inte snålar vi heller. Men den insikten trillar väl inte ned förrän fram emot den 20:e…