Den vanligtvis sköna morgonpendlingen med bil till arbetsplatsen har plötsligt blivit ett irritationsmoment. Zappandet på radion, mellan Gerts fräckisar och Vetenskapsradion, har bytts ut mot hastiga inbromsningar och livsfarliga omkörningar. Konkurrensen om vägrenen är total. Orsak? Husvagnsfolket har invaderat vägarna.
Nu tuffar de fram i långa karavaner i jakt på sol, bättre campingplatser, trevligare grannar, eller rent av godare grillat. Ja, vad vet jag. Vad är det som driver dessa människor? Att bo i en fuktig husvagn i fyra veckor medan saltsvetten tränger igenom. Gud vad äckligt.
Det måste vara något djupare skäl till denna kojhysteri. Vad tror ni om teorin att husvagnsfolket faktiskt är för tidigt födda? Att krypa in i vagnen är som att ligga kvar i livmodern, varmt och ombonat. Om inte det stämmer så skulle det vara intressant att göra en studie över relationer i tidiga barndomen, åtminstone. Något måste det ju bero på. Kanske har några av oss starkare gener till vår urmoder grottmänniskan. Jag ser definitivt likheter.
Den miljömedvetne lämnar bilen med huset hemma hoppas jag. Det funkar bra med att låsa in sig på utedasset ett par timmar med Kalle Anka från -82 också. Tält är ju ett annat alternativ. Då blir ju närheten till naturen lite mer påtaglig också.
Det enda argument jag köper, som gör campinglivet någorlunda begripligt, är väl att hon slipper plocka och städa och feja och diska under tiden på vägarna. Ja, säg mig hur många män på svenska campingplatser som tar ansvar för den gemensamma ordningen? Ärligt talat, rollfördelningen av sysslor torde inte förändras bara för att man rullar ut från garageinfarten.
Nu får hon i alla fall lite vila. Dukningen fixas lätt med papptallrikar. Grannarna tar med egna stolar till bordet och det är minimalt med tvätt. Några t-shirts för ombyte, men samma gamla mjukisbyxor. På husvagnssemester är det ingen som förväntar sig att man kommer nyduschad till grannens middagsbord. Är det kvinnan i hushållet som propsar på att få åka ut med husvagnen, då vet vi varför.
Men även campingsomrar har ett slut. Då kommer alla sparade städtimmar retroaktivt. Husvagnen ska rensas och tömmas, gräsmattan måste klippas med trimmern för den är så tät, och blommorna som planterades till midsommar är klara för komposten sedan länge. Man frågar sig: är det värt det? Några veckors halvhjärtat slappande mot ett ofrånkomligt kaos i tio dagar?
Nej, jag hoppas att sunt förnuft får råda i sommar och att husvagnen blir kvar på tomten. Låt de sparade bensinpengarna gå till en ny garderob istället. Och jag slipper bli förbannad varje morgon på väg till jobbet. Bara en sån sak.
