Det gick ju bra det här. Midsommarafton enligt tradition. Löva häst och vagn med björkar och blommor, transport, sela, köra barn och vuxna på rundtur, vila, dricka te, mera rundturer och hem igen. Tack och lov höll sig vädergudarna i skinnet; Blå himmel och styv kuling – det kan man ju ta. Bilderna får tala.

Konstaterar bara att det har vänt nu, vi går mot höst. Lite mer sol på bena bara så är i alla fall jag redo. Välkommen underbara höst!

Inget filosoferande ikväll. Bara SOVA. Det har blivit på tok för lite av den varan sista veckan. Nu är klockan halv tolv igen. Suck.

Efter jobbet idag bar det av, raka vägen ut till havet och klipporna. Djup-cynikern Tjabo och svår-guiden Tobbe tillsammans med undertecknad utgjorde truppen. Och så Dolly då förstås. The dog.

Livets vedermödor och alltings jävlighet avhandlades på styvt fyra timmar. Tänk att ältandet äntligen har fått en hemvist. Här är dagordningen alltid densamma; kost och matvanor, vem-är-svårast respektive vem-är-djupast och så punkt fyra; idiotiska grejer i största allmänhet. Då rör vi oss inte längre bland folket utan kring frågor som FRA, religion och iPhone. Riktiga lågvattenmärken alltså.

Och detta finner jag berikande. Hur gick det till? Vad har det blivit av mig? Var tappade jag förståndet, förnuftet och känslan? Känslan!

Pust! Vilken dag. Äntligen hemma, 16 timmar senare. Om sex timmar till bär det iväg igen. Men jag är pigg och måste varva ner med te och lite dagboksanteckningar.

Stor uppståndelse idag på jobbet. Hela stan engagerad och inte minst pressen, till min [informatörens] stora glädje. Den till synes banala lilla nyheten var att det popuära besöksmålets tre små griskultingar hade rymt. Larmet gick strax efter åtta i morse, och så vitt jag vet är det inte avblåst ännu. En stackars liten en KAN ligga och trycka i någon buske någonstans. Vad rädd han ska va, lillen.

Skräckscenariot utspelade sig som en ljudberättelse vid lunchtid. Då var i alla fall jag övertygad om att Den Stora Olyckan hade skett. Ja, men hör själva. Vad ska man tro? Följande fångades upp på ca 700-900 meters avstånd, fågelvägen, utomhus, inom loppet av 10 minuter.

– Niiiit! Baaang! [Lastbil tvärnitade för den lilla griskultingen som sprang över vägen.]
Tystnad
– Krasch! [De bakomvarande bilarna hann inte bromsa utan körde rätt in i lastbilen. Seriekrock.]
Tystnad
–Tut tut tut tut tut [Ambulans och polis anländer till olycksplatsen.]
Tystnad
–Woff woff woff woff  [Ljudet av en ambulanshelikopter som närmar sig.]
Tystnad
Telefonen börjar ringa från TV, radio och tidningar.

Frågan alla ställer sig är: Vad har hänt OCH vem är den skyldige?