Jag har alltid haft svårt att vara lagom. Älskar ordet, det är mitt ideal. Men så svårt. Antingen blir det för mycket. Eller som ett par dagar nu – för lite. Att vara för lite lagom alltså. Lagom är en perfekt avvägning mellan stor och liten, mellan kaos och ordning, mellan rätt och fel. Jag hittar inte lagomknappen.
Det värsta är väl att det är ett ganska nytt fenomen/problem för mig. Förut har jag aldrig reflekterat över varken det ena eller det andra, men i takt med ökad ålder eller minskad mognad – står envar fritt att göra den tolkningen – så stör det mig.
Men jag tröstar mig med att jag inte är ensam. Så hemskt är det inte faktiskt. På kvällsutflykten idag så kastades vi mellan vitlökskondomer, stadsplanering och kyrkoarkitekur. Ja, hur ska man kunna upprätthålla något slags lagomideal i det sällskapet? You tell me.
4 thoughts on “Den svåra konsten att vara lagom”