Idag var det dags för amatörguiden vs naturguiden med stort N att göra expedition Öreälven, del I. Vi gick genom storslagen natur och fullständigt ogenomtränglig sådan om vartannat. Sveda och klåda och sol och hägringar i en aldrig sinande ström. Prick 6,5 timmar senare var vi tillbaka till utgångsläget, glada men pömsiga.
Om någon händelsevis undrar vad som skiljer en naturguide med stort N från en amatörguide så kommer en kort definitionsbeskrivning här. Om du känner dig manad att ge dig ut i landskapet och behöver ledsagare, se då till att välja den förstnämnde.
Naturguiden med stort N har läget under kontroll. Är sökande med blicken och uppmärksam på landskapets skiftande karaktär. Utrustningen är välplanerad och består av te och vatten, bröd med långsamma kolhydrater som räcker länge, GPS och t-shirt av bomull/polyester, solglasögon och inte minst; myggmedel. En proffsguide gör snabbt upp eld med eldstål och näver, och väljer exakt rätt ved för att hålla liv i brasan precis lagom länge.
För din egen säkerhets skull skall denne inte förväxlas med amatörguiden. Amatörguiden kan ge intrycket av att vara bekant med terrängen och ta befälet över expeditionen. Se upp! Fråga efter karta och kompass – om guiden inte kan ta fram vare sig karta eller GPS så avbryt omedelbart vandringen. Uppenbara brister framträder snart.
Amatörguiden har svårt att hålla koncentrationen, avviker gärna från leden för att hitta egna oupptäckta stigar, tror sig veta vad som väntar bakom kröken, är ouppmärksam på underlaget, trampar i lerdiken, går in i snår av brännässlor och hallonris, lämnar helt naturen för brukad jord och tänder brasan med medhavt tidningspapper och tändstickor. Vätskebalansen måste återställas genom att tulla på deltagarnas vattenförråd. Avsaknaden av andra praktiska hjälpmedel är total.
På den här turen deltog två personer. Jag var en av dem. Och jag är inte proffset.
Mer nyanserad version hittar du här.
