september 2008

Sa har den har Parisresan kommit in pa sista versen. Stadens gator och torg ar avklarade, Eiffeltornets topp, croissanter och tekopp med patar for 90 SEK. Det var det vart, jag holl pa att do tedoden! Och dagens bravad: Parc d’Asterix. Berg-och-dalbana i tra som stupade 75 grader rakt ner och gick i 80 km i timmen. Jiiipiiiee! Tva timmars koande for tva minuters noje. Jag var beredd att stalla mig i kon en gang till men inte sallskapet. Obegripligt. Ja visst ja, knivmassan. Uffe har varit pa massa medan vi (mitt ex, Uffe-fru och vara resp Jr) har dragit omkring. Lugnt pa massan enligt knapphandiga uppgifter. Nu ska vi pa argentinsk restaurang innan det blir godnatt och hemresan stundar imorgon. Det blir ju ett aventyr bara det…

Så har höstens runda-bordssammanträde avklarats. I vanlig ordning med de främsta kvinnorna inom sina gebit. Stimulerande och energigivande på alla sätt. Kanske var jag själv lite ofokuserad kvällen till ära, men sånt händer. Det är ju så mycket att hålla ordning på these days. I det här gänget är det dock så att avvikelser uppfattas som helt normala och i viss mån också betraktas som uppfriskande – om jag har känselspröten på rätta stället nu. Så, bekymmerslös kunde jag avvika först, och i tid, utan att det blev allt för komplicerat.

Vad vi gör på våra träffar? Vi är väl som ett litet ordenssällskap kanske, vad vet jag. Men äter, det gör vi. Gott och länge. Jag citerar en av deltagarna som skickade ett tackmail till värdinnorna tidigare idag. Hon beskriver anrättningarna så här förtjusande: 

"Alltså, tänk bara… svartvinbärssorbén, så len, så uppfriskande…rödbetorna med den krämiga osten (var det chèvre?)  mjummm…den mjuka delikata jordärtskockssoppan….och jag säger bara, filodegsknytena fyllda med gottigottkantareller…skogens konung i form av surstek, ahh….och såsen, oooh…krispfräscha salladen med den roliga broccolon…de ljuvligt goda ugnsstekta äpplena…och chokladfudge och gokaffe…hembakt bröd….välsmakande vin…Ingen lyxkrog i världen hade kunnat skapa en läckrare meny, eller en vackrare dukning!"

Söndagen ägnades åt lång förmiddagsåterhämtning och därefter nya naturävenyr med juniorföreningen, d v s sonen, 9 år, tillsammans med pigg och alert kamrat. Havet var målet för dagen.

Nu på plats i inneboendehemmet laddar jag för en spännande men säkert krävande vecka, merparten kommer att tillbringas i Paris. Jag tar sats.

Häromdagen lät jag meddela här på bloggen hur jag numera lever mitt vardagsliv. Uppmärksamma vänner har reagerat på begrepp som "ung", "pojkar" och "middag i naturen" vilket nämndes i inlägget. Men idag får jag allt bita mig i läppen. Middagen intogs helt på egen hand medan den nämnda gruppen av ungpojkar frankt gjorde en utekväll utan undertecknad. Så går det, när man är stor i truten och tycks vara med där det händer. Helt handfallen och paff blev jag förlamad vid köksbordet. Men den förlamningen släppte snabbt och förvandlades till en kamp. Kvinnokamp!

Är det ett könskrig jag skådar? Är det för att jag är KVINNA som jag inte får följa med? (Jag som är så androgyn…?!) Att det skulle vara för att jag är otrevlig på något vis, nej det tror jag inte på. Inget fel på självförtroendet i just det fallet. Att det skulle finnas andra bakomliggande skäl till att jag blev lämnad ensam i inneboendehemmet, än könsaspekten, det kan jag faktiskt inte komma på.

Så, som den nyupptäckta kvinnogestalt jag nu är med några timmars distans till det inträffade, så kan jag berätta vad en kvinna i sina bästa år har gjort så här långt på tisdagkvällen: promenerat ner på stan, köpt lite tjej-te, varit i tjejaffärer, köpt hårtoning, snurrat med fingret på mitt tuggummi, varit på biblioteket, tappat upp ett bubbelbad, satt blommor i vas, tänt ljus, skickat några mail, läs recept, gjort lite jobb och nu – bloggar. Det är sånt tjejer gör i Sverige en dag i september 2008. Medan pojkarna är skogshjältar och eldar brasa och grillar och har roligt och traskar och samlar ved och leker vildar och äter medhavd matsäck.

Grr.

Har varit med två påläggskalvar i skogen idag. Alltid lika intressant att se hur de tar in naturen. Vankas eld så är halva lyckan gjord, blir det ett spänningsmoment så är dagen en fullträff. Idag blev det fullträff.

Tjuv-Antes grotta i naturreservatet Storrisberget i Nordmaling var målet för dagen. Rustad med matsäck, ficklampa och stor lust att vara ute länge så undersökte vi varje skrymsle och vrå på berget. Gott om sprickor och skrevor och så själva grottan så klart. Imponerande på alla sätt. På andra försöket tog vi oss längst in i runda salen. Första gången backade båda juniorerna men efter ett par timmar på berget kände de sig som hemma och stegade på i bra takt ner i kolsvarta mörkret. Riktigt roligt att se hur de växte med uppgiften.

På väg tillbaka till bilen efter fyra timmar var den stora frågan: "När far vi igen? Nästa helg? Då åker vi til Fillingen. Snälla!" Tja, inte mig emot.