Så har höstens runda-bordssammanträde avklarats. I vanlig ordning med de främsta kvinnorna inom sina gebit. Stimulerande och energigivande på alla sätt. Kanske var jag själv lite ofokuserad kvällen till ära, men sånt händer. Det är ju så mycket att hålla ordning på these days. I det här gänget är det dock så att avvikelser uppfattas som helt normala och i viss mån också betraktas som uppfriskande – om jag har känselspröten på rätta stället nu. Så, bekymmerslös kunde jag avvika först, och i tid, utan att det blev allt för komplicerat.

Vad vi gör på våra träffar? Vi är väl som ett litet ordenssällskap kanske, vad vet jag. Men äter, det gör vi. Gott och länge. Jag citerar en av deltagarna som skickade ett tackmail till värdinnorna tidigare idag. Hon beskriver anrättningarna så här förtjusande: 

"Alltså, tänk bara… svartvinbärssorbén, så len, så uppfriskande…rödbetorna med den krämiga osten (var det chèvre?)  mjummm…den mjuka delikata jordärtskockssoppan….och jag säger bara, filodegsknytena fyllda med gottigottkantareller…skogens konung i form av surstek, ahh….och såsen, oooh…krispfräscha salladen med den roliga broccolon…de ljuvligt goda ugnsstekta äpplena…och chokladfudge och gokaffe…hembakt bröd….välsmakande vin…Ingen lyxkrog i världen hade kunnat skapa en läckrare meny, eller en vackrare dukning!"

Söndagen ägnades åt lång förmiddagsåterhämtning och därefter nya naturävenyr med juniorföreningen, d v s sonen, 9 år, tillsammans med pigg och alert kamrat. Havet var målet för dagen.

Nu på plats i inneboendehemmet laddar jag för en spännande men säkert krävande vecka, merparten kommer att tillbringas i Paris. Jag tar sats.