oktober 2008

Den här helgen går startskottet för mig vad gäller advents- och julmys. Ska man hinna ta in advent på det mentala planet överhuvudtaget så måste man ju börja nu. Så allt tjat om att affärerna börjar julskylta för tidigt, det dissar jag. Det MÅSTE börja nu om det ska vara någon idé att fira storhelg om ett par månader. Det är ju vägen dit som är mödan värd, som det heter.

Nu är frågan om jag ska göra praliner till julmarknaden i Olofsfors, och vilka arbetsuppgifter jag tilldelas på arbetsplatsens stora julmarknad. Blir det glöggståndet för mig tro?

Hmm…

Idag har höstens tunnbrödbak avklarats. Det är så roligt innan, medan man planerar och förbereder. Det är mysigt när man får tända upp i spisen och börja knåda degen. De tio första kakorna är roliga att baka, första provsmaket är ju smaskens förstås. Men efter tre timmar, fem timmar, S J U timmar kommer den obönhörliga frågan: varför?

Nåja, nu är det gjort. Brödet utdelat till släkt och vänner. Den läskiga kladdiga disken är avklarad och jag är nynattad. Då tål jag till och med att se på bilderna från dagen igen.

Fågelspaningen har gått in i en ny dimension idag. Först förvirrade ett häckande hägerpar. Vaad är det för nåt? Trana? Fiskgjuse? Pelikan? Nä, skarv? Det visade sig alltså vara gråhäger. Detta enligt säker proffsornitologkälla. Enligt SOF ska den vara ovanlig här, så det var ju roligt att ha fått se den.

Med siktet inställt på att få se mer av jätteugglan från häromdagen, så styrde vi kosan mot senaste skådningsplats. Mycket riktigt. En uggla var där, men ack så liten. Det här var något helt annat. Uteslutningsmetoden säger mig att det är en jorduggla. Svårt att säga hundraprocentigt.

Nu väntar en lördag med stort tålamod och inlånad teleskopkikare, för NU ska det skådas fåglar. Guu så spännande!

Precis som befarat var jag fulltankad och harmonisk i förmiddags kl 11. I takt med att regnmolnen skingrades bokstavligen sögs jag utåt. Jr ville inte vara med i skogen under några omständigheter, så han blev en del av kill-laget som byggde lego hela dagen. Fyra timmar framför mig med ett enda sikte: hem till fädernesgården och ut!

Ett par timmar virrade jag runt i skogen, på djurstigar och längs rågångar. Mindre hackspett, rådjur och så dagens absoluta höjdpunkt: en lappuggla. Så otroligt stor den är! 69 cm enl SOF. Mät upp 69 cm från golvet så fattar du. Dessutom satt den och solade sina vingar, utbredda mot grenen. Det såg ut som något utomjordiskt. Pulsen gick upp och jag kom på mig själv att ojja högt: "åå", "oj oj", "å herregud".

Mera! Jag vill ha mera.