Gullapan » 2008 » oktober

Snart är det jul igen!

gullapan — Mon, 29 Nov 1999 23:00:00 +0000

Den här helgen går startskottet för mig vad gäller advents- och julmys. Ska man hinna ta in advent på det mentala planet överhuvudtaget så måste man ju börja nu. Så allt tjat om att affärerna börjar julskylta för tidigt, det dissar jag. Det MÅSTE börja nu om det ska vara någon idé att fira storhelg om ett par månader. Det är ju vägen dit som är mödan värd, som det heter.

Nu är frågan om jag ska göra praliner till julmarknaden i Olofsfors, och vilka arbetsuppgifter jag tilldelas på arbetsplatsens stora julmarknad. Blir det glöggståndet för mig tro?

Hmm…

Bakdag

gullapan — Mon, 29 Nov 1999 23:00:00 +0000

Idag har höstens tunnbrödbak avklarats. Det är så roligt innan, medan man planerar och förbereder. Det är mysigt när man får tända upp i spisen och börja knåda degen. De tio första kakorna är roliga att baka, första provsmaket är ju smaskens förstås. Men efter tre timmar, fem timmar, S J U timmar kommer den obönhörliga frågan: varför?

Nåja, nu är det gjort. Brödet utdelat till släkt och vänner. Den läskiga kladdiga disken är avklarad och jag är nynattad. Då tål jag till och med att se på bilderna från dagen igen.

Amatören fågelskådar vidare

gullapan — Mon, 29 Nov 1999 23:00:00 +0000

Fågelspaningen har gått in i en ny dimension idag. Först förvirrade ett häckande hägerpar. Vaad är det för nåt? Trana? Fiskgjuse? Pelikan? Nä, skarv? Det visade sig alltså vara gråhäger. Detta enligt säker proffsornitologkälla. Enligt SOF ska den vara ovanlig här, så det var ju roligt att ha fått se den.

Med siktet inställt på att få se mer av jätteugglan från häromdagen, så styrde vi kosan mot senaste skådningsplats. Mycket riktigt. En uggla var där, men ack så liten. Det här var något helt annat. Uteslutningsmetoden säger mig att det är en jorduggla. Svårt att säga hundraprocentigt.

Nu väntar en lördag med stort tålamod och inlånad teleskopkikare, för NU ska det skådas fåglar. Guu så spännande!

Svårslaget

gullapan — Mon, 29 Nov 1999 23:00:00 +0000

Precis som befarat var jag fulltankad och harmonisk i förmiddags kl 11. I takt med att regnmolnen skingrades bokstavligen sögs jag utåt. Jr ville inte vara med i skogen under några omständigheter, så han blev en del av kill-laget som byggde lego hela dagen. Fyra timmar framför mig med ett enda sikte: hem till fädernesgården och ut!

Ett par timmar virrade jag runt i skogen, på djurstigar och längs rågångar. Mindre hackspett, rådjur och så dagens absoluta höjdpunkt: en lappuggla. Så otroligt stor den är! 69 cm enl SOF. Mät upp 69 cm från golvet så fattar du. Dessutom satt den och solade sina vingar, utbredda mot grenen. Det såg ut som något utomjordiskt. Pulsen gick upp och jag kom på mig själv att ojja högt: "åå", "oj oj", "å herregud".

Mera! Jag vill ha mera.

Bara lite lugn och ro

gullapan — Mon, 29 Nov 1999 23:00:00 +0000

Hemkommen efter en vecka i inneboendehemmet har jag till slut landat hemma så här på fredagskvällen. Njutningen är maximal. Pulsen går ner, hjärtat slår långsammare (eh.. det är väl typ samma sak eller?) och allt bara r i n n e r av mig. Inte för att jag har problem med inneboendegrejen, eller stressar särskilt mycket alls, men känslan av "hemma hemma" är svårslagen. Det är lite som att vara resande kan jag tänka mig. Borta hela veckorna; bo borta, äta borta, duscha borta. Hela den grejen. När man till slut kommer hem vill man inte åka en meter. Så är det för mig ikväll. Återhämtning.

Men jag vet hur det är. Imorgon fram emot 11 då börjar hjärnan veva igång igen, och jag vill ut. Det är så tyypiskt! Att min inre klocka ska vara inställd på just kl 11 på helgerna. Då börjar ju Mammas nya kille i P3. Men då är jag aldrig inne. Såå dumt.

Den svåraste konsten av dem alla?

gullapan — Mon, 29 Nov 1999 23:00:00 +0000

Har suttit i möte hela dagen på jobbet. Inte klokt vad mycket som pockar på och vill ut ur somliga föredragshållare. Viljan är nog god, och snällheten vet inga gränser, men det slutar med ett platt fall. Varför då? Jo, för att den som talar en halvtimma och har tre huvudteser att leverera, biter sig själv i svansen när slutrepliken kommer: "Någon som har några frågor?".

Det blir absolut knäpptyst i lokalen. Alltså, så där tyst så att det hörs. Ingen vill höra ett ord till om något som ytterst indirekt påverkar mig i mitt arbete. Det spelar ingen roll om de gör si eller så. Vill inte ha den där frågan och absolut inte ha en långsökt diskussion om vilka inköp dom ska göra på avdelningen Rosen och Tulpanen.

Gud om folk kunde vara lite mer reflexiva, se sig själv utifrån någon gång. Vara lite mer kritiska till sig själva och tänka; "okej, hur blev det här?", "lyssnar folk?", "är det någon som bryr sig överhuvudtaget?", "vad är intressant för dom som lyssnar?". Några sådana enkla frågor hade hållit många fler vakna och engagerade under dagens presentationer.

…Vara så där inkännande som stå-uppare är. De tar ju in publiken hela tiden. Som Özz, Måna, Soran och Björn Gustafsson gjorde på humorshowen i lördagskväll. Jo visst tusan, jag var där!