Bara lite lugn och ro

Hemkommen efter en vecka i inneboendehemmet har jag till slut landat hemma så här på fredagskvällen. Njutningen är maximal. Pulsen går ner, hjärtat slår långsammare (eh.. det är väl typ samma sak eller?) och allt bara r i n n e r av mig. Inte för att jag har problem med inneboendegrejen, eller stressar särskilt mycket alls, men känslan av "hemma hemma" är svårslagen. Det är lite som att vara resande kan jag tänka mig. Borta hela veckorna; bo borta, äta borta, duscha borta. Hela den grejen. När man till slut kommer hem vill man inte åka en meter. Så är det för mig ikväll. Återhämtning.

Men jag vet hur det är. Imorgon fram emot 11 då börjar hjärnan veva igång igen, och jag vill ut. Det är så tyypiskt! Att min inre klocka ska vara inställd på just kl 11 på helgerna. Då börjar ju Mammas nya kille i P3. Men då är jag aldrig inne. Såå dumt.

Den svåraste konsten av dem alla?

Har suttit i möte hela dagen på jobbet. Inte klokt vad mycket som pockar på och vill ut ur somliga föredragshållare. Viljan är nog god, och snällheten vet inga gränser, men det slutar med ett platt fall. Varför då? Jo, för att den som talar en halvtimma och har tre huvudteser att leverera, biter sig själv i svansen när slutrepliken kommer: "Någon som har några frågor?".

Det blir absolut knäpptyst i lokalen. Alltså, så där tyst så att det hörs. Ingen vill höra ett ord till om något som ytterst indirekt påverkar mig i mitt arbete. Det spelar ingen roll om de gör si eller så. Vill inte ha den där frågan och absolut inte ha en långsökt diskussion om vilka inköp dom ska göra på avdelningen Rosen och Tulpanen.

Gud om folk kunde vara lite mer reflexiva, se sig själv utifrån någon gång. Vara lite mer kritiska till sig själva och tänka; "okej, hur blev det här?", "lyssnar folk?", "är det någon som bryr sig överhuvudtaget?", "vad är intressant för dom som lyssnar?". Några sådana enkla frågor hade hållit många fler vakna och engagerade under dagens presentationer.

…Vara så där inkännande som stå-uppare är. De tar ju in publiken hela tiden. Som Özz, Måna, Soran och Björn Gustafsson gjorde på humorshowen i lördagskväll. Jo visst tusan, jag var där! Blinkning