Tvära kast. Det är summa summarum av dagens aktiviteter. Började bra med sovmorgon och långfrukost, fixa lite ingredienser till adventsstöket och sen pralintillverkning i tre timmar. Noggrant har jag dokumenterat de olika momenten i tillverkningsprocessen, för att dela med mig till er. Dessvärre hade datan andra uppgifter åt mig, när det var dags att sätta det hela på pränt.

Kolsvart skärm, ingen reaktion, stänga av och slå på. Alla inställningar och synkroniseringar mot jobbservern är borta, ingen mail, ingen webbläsare. Men hur i helvete gick det till? Pralinchock? Smält choklad över hela tangentbordet? Nix. Bara en död data.

Det värsta är att jag var med om samma sak för mindre än en vecka sedan. I måndags konstaterades hårddiskkrasch. Ny data i fredags och NU samma skit igen.

SBS?

Ikväll har arbetsplatsen haft säsongsfest. Det är tredje gången gillt sedan jag började i mars. Jag börjar kunna konceptet nu. Alltid tema med maskerad. Kvällens tema: tant och farbror – vi firade ju två 50-åringar. Sedan välkomstbål och mingel, mat, kaffe och sång. Sedan blir det sång, lite musik och låtar och sång. Framåt nio blir det mera sång och musik och truddelutt och sång och musik. När jag gick hem strax före tio var sånghäftet varvat och sångglädjen stod lika högt i tak som vanligt, den vet helt enkelt inte några gränser. Sång och musik. Klinkeriklonk och lite mer sång. Vad jag tycker om allsång? Meen huur såå?!

Nästa fest ska jag försöka tajma in den där förkylningsepidemin som turnerar vår och höst. Varför drabbar den aldrig mig?!

Årets första snöhelg har gått i hela-huset-fullt-tecknet och idel bus. Barn, ungdomar och vuxna har kompat ihop mellan eldstäder, busstider, gråt och middagsdukningar. Helt superduper! Många nyanser av hur livet kan te sig mellan åren 8 och 15 har noterats, om man säger så.

Intressanta iakttagelser har gjorts: är man under 10 och inte orkar gå så får man ont, var som helst, men ont gör det. Själen inräknad. Är man under 15 och vill spana in killar på stan så sms:ar man hem fjorton gånger med alternativa möjligheter för att få stanna extra länge. Är man över 25 och vill ha liten sovmorgon så belägger man övriga kompaniet med talförbud fram till soluppgång.

Eller, eh… Tanken var ju god.

Farsdagspresenten i år bestod av support i skogen. Ut i diset med alla motorfordon som går att frambringa på gården, och sen hem med en vedlast. Passade på att städa bilen också, och fylla en säck med utflyktsved att ta med till stan, fika lite tårta, uppvakta farfar och sen storshopping åt Jr i staden. Jisses vad en söndag kan vara bra till mycket.