Efter mycket möda och stort besvär med chokladsoppan från gårdagskvällen börjar man skönja att det faktiskt kan bli något. Av uppskattade 30 Schubertbollar har jag räknat in 120 hittills. Släkten kan ju ställa in sig på att äta chokladkonfekt fram till påsk någon gång.

Kokboksförfattarambitioner har jag ju haft länge, men utan framgång. Delar därför med mig av eländet här istället. Håll till godo.

Efter timmar i kylskåp och rörande har massan till slut gått att forma till små kuber.

Den här bildtexten är så tragisk så jag vågar inte ens skriva ut den. Håll pekaren över bilden så kan du läsa, om du vågar..

Varje liten kub ska få fint hölje av tunna mandelmassaskivor.

Och vips så har man en fin liten boll som nu ska ner i ett chokladbad.

Nu till det sista momentet: chokladdoppningen. Meeen, det går ju inte!  Verktygen för att göra det är nämligen kvar i hemmet i stan. Skit!

Tja, ett alternativ är ju att använda dom som snöbollar. Kallsnö brukar ju ändå inte gå att krama. Huka er gubbar! Här kommer en lökboll!