Annandagjul gick helt i naturäventyrets tecken. En timma senare ut än beräkat angjorde vi Svedjeholmen kl 11.30. Med en 16-kilos ryggsäck och en 6-kilos började vandringen mot Isgrottan, Vitsjöstugan och Hamptjärnsstugan. Med Rabbes ord i minnet och ytterst knapphändiga och tveksamma uppgifter från Örnsköldsviks turistbyrås hemsida, trodde vi att vår känsla och tur skulle ta oss fram till grottan, minst. Men icke.

Vitsjöstugan var fin i och för sig, stängd för dagen, men bra plats för en kopp te och en cache som låg gömd under stugan. Redo för ett nytt försök på vägen tillbaka provade vi lite avstickare här och där med ett resultat: att vi sjönk som stenar i vartannat steg på skaren som inte bar.

Isklätterutrustningen kom dock väl till pass för nybörjaren Anki med proffsinstruktör vid min sida. En bergssida på ca 6 meter var ett perfekt övningsobjekt. Tre vändor upp och ner och sedan övning i att vara säkringsman. Jomevisst! Det satt som ett smäck. Det var första gången, men definitivt inte sista!

Geocache funnen vid Vitsjöstugan. Perfekt med en kopp te på det.

Johan kånkar på 16 kilo i drygt 6 km, varav 3 km var rejäl stigning. Shit.

Isvägg! Klättersugen? Jopps.

På med sjyssta utrustningen. Skor som griper tag i vad som helst, känns det som i alla fall.

Och så en yxa i varje hand. Sen så är det bara att ge sig iväg UPPÅT.