Jag minns särskilt nyåret 1979. Då var FN:s utropade Barnaår slut och jag var otröstlig. Nu skulle allt som hade varit fint och bra och barnvänligt under hela 1979 plötsligt ta slut. Jag som var åtta år tyckte att jag lika gärna kunde dö. Som tur var klarade jag nyårsnatten, och hela året som följde också. Inte minns jag att det blev särskilt mycket sämre heller.
Men så där har det fortsatt för mig – att nyårsnatten är lite vemodig. Imorgon börjar allt om igen: januari och tolv månader till på det. Det känns som en evighetskarusell utan slut. Allt ska summeras och läggas till arkivet. Som en sista påminnelse, innan det definitivt förpassas till historien.
Men här kommer en liten oväntad twist på det här prettoinlägget: Det här året har ju varit ett mycket bra år för mig! Jag tänker bara fortsätta på den inslagna vägen helt enkelt. Låter det lätt? Det utgår jag ifrån att det är. Jag får väl redovisa lite löpande. Kvartalsrapport till påsk?
Å nu säger Jan Malmsjö några väl valda ord från Skansens scen. Men ärligt talat, visst spelar han över? Mmm. Men tillåt mig önska Nytt År, i alla fall!
Jan Malmsjö är helt klart en dryg sate.
Men alltså… Vemodigt för att allt börjar om och det är 12 månader till nästa bla bla bla.
Då är det ju samma med midsommar. Eller våffeldagen. En gång per år, sen börjar det om och är 12 månader till nästa.
Eller varför inte vid läggdags? Efter det börjar en ny dag och det är 24 timmar till nästa gång man får lägga sig.
Man ska inte vara så dramatisk :)
Ja men jag säger ju det, att Barnaåret har förstört mig för all evighet! DET tänkte inte FN-gubbarna på när dom bestämde sig för ett barnaår, att det kan få negativa konsekvenser för den utpekade målgruppen…
Nu jobbar jag ju på att inte vara så sentimental just på nyårskvällen, och i år går det ju riktigt bra. Bara liite vemod, en kort sekund.
Idag är det första januari. Jippieee!
Hahaha, det där är Anders uppgift i livet: att slå hål på de luftslott vi sentimentala människor bygger upp.
Det är allstå det där BARNAÅRET som givit mig nyårsångest hela livet?! ;)
HAHAHA!! Fast jag har inget minne av det… :S
Jag har kommit på att det bara är att tänka att det är en vanlig dag så känns det lättare. Att lura sig själv lite. Det fungerar alltid!
KRAM på dig!
Egentligen fattar jag inte varför man firar nyår… det är ju nya dagar nya veckor hela tiden … dag som dag och det enda är väl att man ska lära sig att skriva ett nytt årtal resten kan jag vara utan… skulle inte alls ha ngt emot att fira nyår ensammen …
Tänk dig jag minns inet när jag fick göra som jag ville på nyåpr… tillhör nämligen ett traditionsbundet sällskap som firat i 30 år tillsammans…. börja aldrig med sådant…. och jag är tyvärr för feg för att dra mig ur det… krampå dig