Igår fixade och trixade Ernst med godsaker och pyngel. Han tar en nypa här och en tesked där. Han är ju såå inspirerande!

Så när jag nu i afton dristar mig till att göra krångliga och once-in-a-year-maximum-julkonfekt, så gör ju jag på samma sätt. Så klart. WHY NOT?

Den fylliga och vanligtvis fasta chokladkrämen som ska bli fyllning i dessa delikata små bollar, betedde sig dock plötsligt mer som soppa. Tänk chokladsoppa. Vad var fel?!

Fram med receptet (så dags då…) och lusläsa.
– Mmm, aaha, aaa, japp. Alla ingredienserna där. Felsökning på högsta nivå. Inget identifierat som kan ha gjort denna kräm till en soppa.

Läsa en gång till: läsa, läsa, läsa. Och! Jopps! Där hade vi det. 25 gram smör ska´re va. SÅ SYND DÅ att jag lagt i 50 gram. Där var soppingrediensen. Happ. Men lika bra att dubbla resten då, när jag ändå var igång.

Så här står jag nu vid köksbänken. Med ett kilo fyllig, mustig chokladkräm.

Chokladkrig?!

Det har varit mycket Ernstsnack på jobbet ett tag. Med julbestyr i varje hem och vrå är det inte så långt till Ernst, liksom. Att vara för eller emot, det är den brännande frågan. Alla vill pyssla, men ingen vill pyssla som Ernst. Det verkar som om Ernst är synonymt med att ”gå över gränsen”.

Men så är det icke för mig. Kom igen bara! Mata mig med myspys!

…till festligheter. Nu kommer de på löpande band. Bara trevligheter och godsaker så långt ögat når. Inte förrän i slutet av januari är den kommande månadens pling-pling avklarat. Så det är bara att plocka fram festhumöret och ge sig hän. Februari är ju totalt ointressant så då kan man lika gärna ligga under täcket och ta igen sig.

He he.

Under nio månader på det här jobbet har jag lyckats programmera om min hjärna. Nu vill den ha mat, förmiddags- och eftermiddagskaffe på fasta tider. Svunna tider med evigt tesörplande vid datorn och spring till burken med kex och skorpor är över. Hur det går…? Vetnte. Tycker att jag tappar arbetsfart när det ska brytas av med fika och mat stup i kvarten. Rent hälsomässigt mår jag som en prinsessa så klart. Inga sura uppstötningar eller struplocksinflammationer att brottas med längre. Men så har man ju ivriga påhejare vid bordet. Jag riktar ett stort tack för det gångna året, och hoppas att jultomten kommer med ett fett telefonkort som bättrar på telefonekonomin.