För första gången sedan… ja, vad blir det nu… julen 2005? Ja, inte sedan dess har jag varit ledig två och en halv vecka i sträck. Känns helt overkligt. Med ordnade arbetsförhållanden och begränsande avtal om övertid och semester kan jag pausa i år utan att ens tänka på jobb. Jag som länge predikat att ”äh, ledighet – det finns bara ETT liv, och om det är arbete eller fritid gör ingen skillnad. Det är livet liksom ba, öh..”. Annat ljud i skällan nu, när möjlighet ges.
Ledigheten så här långt – det återstår ju fortfarande några dagar – har varit en blandning av sött och surt, salt och beskt. Men mest choklad så klart. Dristar jag mig till en summering skulle jag kunna dela in den i ”före”, ”under” och ”efter”.
Före, var dagarna före julafton med prepp och planering, lite fix och jox. Klappar skulle fixas, pynglet fram och köttbullar rullas. Firar traditionsenligt med släkt, och då inräknat även ytterst tveksamma släktband. Hur länge ska detta pågå? Läser om att fler och fler överger sina släktjular och umgås med vänner som man själv har valt istället. Uppfriskande! Vi får se när Dagny Nord är mogen för det steget. 2009?
”Under” inföll i år 23 och 24 december. Uppesittarkväll med tindrande ögon och förhoppningar om den bästa julklappen ever, julmorgon och så hela eftermiddagen med Kalle och prinskorv och klappar. Fram emot 21 började ”under” att övergå till ”efter” och jag la upp fötterna på rumsbordet som inte längre är mitt.
Årets höjdpunkt har no doubt legat i perioden ”efter”. Inte ett pussel så långt ögat skådat och endast – endast! – tre ord i lokaltidningens stora julkryss. Dessa traditionella julsysslor har ersatts av ett upprymt inre, biokvällar, galna nattliga bilutflykter och tunga ryggsäckar. Japp.
”Den här föreställningen spelas så länge det är efterfrågan på biljetter. Kanske till mars, kanske fram till årsskiftet.” Jag citerar bara.. vem var det nu? I någon av kvällstidningarna idag.
Och inte ett öga är torrt. Men ingen sorg i Göteborg! Glädjetårar?! Tjoohoo!
Granris finns det gott om inom tillåtet territorium. Ser ju najs ut med hemstickade lovikkavantar, visst, men det är helt värdelöst. Sticks nåt jävluskt.
”Hmm, hur var det nu han gjorde, Ernst. En julgransstubbe och sen bort med alla barr. Men den här går ju inte att hänga i taket…”
TP så klart. Men det har ju inte med jul att göra. Det är ju en året-runt-hobby. Här har jag plippchans igeeen. Om jag tog den? Haha! Men guud, vad tror duuu? YEEES!
Tom JAG har fått jullovskänsla trots att jag jobbat alla dagar som inte varit aftnar eller röda. Det var bara att lägga sig raklång på soffan och titta på Madicken och Borta med vinden i två dagar så känns det som om man är tio igen! Perfekt!
Och du, lyssna inte på Ernst! ;)
Visst har det med (h)jul att göra – TP alltså – pluppspelpjäsen liknar ju ett (h)jul! :-)
Öhhh dålig jag veeeeet…
God fortsättning
Ernst luras bara… det är inte så lätt som han säger för inte kan jag vara trögtänkt eller…???
Nej Dagny tur att du finns… du är som en frisk fläkt i den här världen… en UNIK människa liksom… unik på ett braigt sätt… me like och du det där med att bryta julfirandetraditionerna… det är SVÅRT… man ska egentligen aldrig göra samma sak så det blir till en tradition för det är ett HELL att komma ur det…almost impossible om man inte är rädd för att alla blir sura som ättika och helt enkelt för av avsaknaden av en gentila sällskap.. nåväl… vi får väl se hur det går… jag ska alla fall bli mer ego har jag bestämt… kramen damen
Hallå där!
Letar runt efter ”min plats” i cyberjymden. Vem vet, http://hundvaktaren.blogspot.com/ kanske blir mitt nya hem bland alla ettor och nollor.
//Hundvaktaren