Igår laddade vi för en skoterdag med mycket bus. Det gör jag aldrig mera. Alltså, inbillar mig att det bara är att dra igång skotern, koppla boben bakom och sedan åka tills armarna är som överkokt spaghetti.

Visst startade aset som planerat, och det blev några varv med boben medan vi väntade på att sällskapet skulle bli komplett. När vi äntligen var det, och tog oss till rätta stället, då ville plötsligt inte skotern vara med längre. Det var ju onödigt, liksom.

Där blev vi stående och analyserna av vad som kunde vara fel under huven var många, timmarna likaså. Efter fyra timmar fick vi bogsera skotern hem till gården igen, sjöblöta, hungriga och tröstlösa. Men visst, ett sista försök att starta. Bara för att.

”Wrrrooom!”

Än i denna stund är jag så bitter, att jag inte kan säga vad som hände. Men någonting hände. Hur f-n gick det till?!

Felsök. Då brukar dom ju lyfta upp huven så här, och titta under den. Är det någon som ser nåt..?

”Om jag sitter här en stund så kanske den startar igen..?!”

Efter fyra timmar gav vi upp. Kan traktorn ta hem den?