februari 2009

En rutt runt i bygden idag slutade på en myr med snö. Mycket snö. Så mycket att vi kunde gräva oss igloos och iden.

Jag ville ta hem den, men det ville inte sällskapet. ”Men svansen kan vi väl skära loss då? Den äär ju såå fiin!” Njet, sa kapten.

En ny blogg har sett dagens ljus. Här kommer Gullapan att uttala sig om det ena och andra, smått och stort. Första intrycket är vänligt och rart, visst. Men smaka på ordet ordentligt, så uppenbarar sig något annat också; apor kan vara ganska elaka rätt vad det är, men aldrig långsinta!

–Gulligt, sa Gullapan.

Idag har jag tullat på årets första semesterdag. Lyxpyx. En helt vanlig måndag i februari. Eller, lyx och lyx? Döm själva.

Min kompanjon är hängiven isklättrare och hittills har säsongen inte bjudit på en enda klätterdag, så visst, frågar han om jag vill vara ”ankare” ställer jag självklart upp. En utedag tackar jag ju inte nej till.

Klockan visade 09.10 och termometern -19° när vi begav oss ut. Mot Bojnäs, Vännäs, för den vetgirige. 12-kilos ryggsäcken svingades lätt upp på ryggen och med stora kliv tog vi oss över plogkanten. Då var vi äntligen på väg i sköna morgonstund.

Färdledaren hade valt en liten ”äventyrsväg” till klippkanten, allt för den fina naturupplevelsens skull. Jodå, nog blev det naturupplevelse alltid. Snart närmade sig ett skogsområde som av gemene man skulle anses oframkomligt. Det var här jag kände att det är bäst att plocka fram Renata i mig, i rent överlevnadssyfte.

Efter en timmas skidande var vi framme vid stenbrottet och duglig klätteris. Ut ur ryggsäcken rasslade stegjärn, torr grillved, kilometervis med klätterrep, isyxor och annat bra-att-ha-jox. Eller bara ”jox” för den som tycker att det här inlägget börjar bli pretto.

Fyra timmar senare fick vi äntligen dagens första kopp te, i ljuset av en dalande februarisol. Armarna var mjuka, tårna ömma, smalbenet uppsvullet och kanske blodutgjutet – vad visste jag med lager-på-lager och utan möjlighet att kunna kolla frakturstatus. Värst var ändå svanskotan som fick sig en rejäl törn mot den hårda isen, när jag tappade greppet en si så där 6–7 meter upp längs bergskanten och slungades runt på rygg. ”Renata! Here I aaammm”, tänkte jag och log inombords.

Konstigt vad fort det går att åka hemåt ändå. På 40 minuter var vi tillbaka till utgångsläget. Nöjda, lagom trötta och med ömma kroppar lite här och där.

Ja, efter den semesterdagen (?!) så kan jag väl i alla fall få vara Västerbottens Renata Klumska? Nä… men säg Umeås då? Inte? Byn jag kommer ifrån är liten; Öden. Där är det Dagny Nord som är äventyrsdrotting, basta!

Och så ett litet temperaturtips till alla uterävar: Du vet med säkerhet att det är under -15° när du har en kopp varm choklad stående bredvid dig medan du sträcker dig mot grillglöden, och du kort därefter tar muggen för att dricka upp det sista men upptäcker att det har frusit till is.

Då är mitt tips: stanna inne. Renata says: Yeeaaa, we like it!

Hur hamnade jag HÄÄÄR?!

Mitt rätta element: perfekt gallrad tallskog. När skogsbruket är som bäst.

Lagom packning? Nej, åt helvete för mycket!

Det här är inget skämt. Jag var 3/4 väg upp. Sista knixen klarade jag inte. Skiiit!

Den som tittar noga ser att min Haglöfs finns där någonstans under massorna av… ja, vad är det för nåt egentligen!?!

LÄS GÄRNA uteguidens beskrivning av dagen. Här finns mycket annat matnyttigt också för den som är serri i sin utevistelse: Sorkpappa.

Jag vill! Jag vill! Jag vill blogga men vad ska jag berätta? Att vi har varit på skidtur idag, det kan jag berätta. Blir ni impade? Jo, nu vet jag.

TV roar mig mycket. Helgerna är ju fullmatade just nu med På spåret, Mello och Mia & Klara OCH Nip/Tuck på söndagarna. Jisses vad mycket härlig TV det bjuds på. Notera vem som står för utbudet: Public service. Men i och för sig, nu kan jag släppa På spåret, för lustigkurrarna Filip & Fredrik åkte ju ut häromkvällen. Där for tjusningen med det programmet. Jag tror att Oldsberg är på min sida där; ser ni hur han diggar grabbarna?

Ang Mello så säger jag bara: Kung Petra Mede. Roligast i Sverige just nu! Mia & Klara däremot har inte lyckats den här säsongen. Nyhetens behag har lagt sig och de har skruvat till det FÖR mycket för att jag ska orka hänga kvar i rutan. Men än kan jag inte låta bli att titta. Slutligen: kultserien Nip/Tuck som tycks vara oupptäckt för de flesta än, är jag gärna trogen. Sean och Christian  drar fram med sina skalpeller och den ena relationen värre än den andra. Så nära såpa-kultur har jag väl aldrig varit!

Som att se sig själv på TV; i skuggan i skogen!