Sicken dag det blev då! I klaraste sol och med hjärtan på insidan av ögonlocken tog vi vårisen i besittning. Så mycket i besittning att det till och med blev ryggläge mot solen i nästan en timma. Å visst syns det en mösskant på pannan? Jodå, tittar man riktigt noga så.
Att vintersola är för övrigt den enda riktigt intressanta solningen, konstaterade jag idag igen. Inga mygg, inga getingar, ingen kvalmig sommarluft som bara gör en trött. Nej, här hålls sinnena i full skärpa genom klar och sval luft. Inbäddad i ull och täck kan solen få gassa länge innan myrorna börjar krypa i baken – inte bokstavligt då – det är just sånt man slipper i snön! Haha. Jaa, så var det med det.
Mera sol åt folket imorgon. För bruna vill vi va!
Mina älskade nyfunna skidor, av märket Ski Master Favorit från -60 nånting. Jag hävdar att far köpte de på auktion för en tjuga för åtta år sedan, men mor påstår att det är hennes turskidor som hon nötte på under 70-talet. Finns dock inget bildbevis i familjealbumet så jag tror att jag har rätt!
Mitt inbyggda (medfödda?) apelsinmotstånd börjar ge vika. Med egen livs levande skalare på köpet så kan jag tänka mig både en och två klyftor.
Ryggläge! Najs.
Till och med skorna åkte av en stund i solen. Nu har jag vant mig vid dem också, tyckte länge att de var för höga. Nu är vi kompisar och jag hoppas att de vill vara mig trogen ett bra tag till. Nu börjar de bli som bäst.
Alla utflykter har ett slut. Så även denna. Och tur är väl det, annars hade ni inte fått läsa något enda från Dagny Nord idag heller.
