Idag till exempel, när jag öppnade ett oroväckande brev från Skatteverket, så fick jag beviset att det finns människor bakom titlar och institutioner också:

”De skäl som ni har angivit är inte av den art att de medför rätt till befrielse, men eftersom det är första gången ni utan giltigt skäl inkommit för sent med skattedeklaration har dock Skatteverket beslutat att inte påföra någon förseningsavgift denna gång.”

Man låter sig ju imponeras! Tack snälla M Westin som såg mellan fingrarna den här gången. Någon fler gång lär det inte bli, eftersom firman tack och lov är under avveckling. Vore ju surt att behöva betala en straffavgift det sista man gör.

Så där ja, då har jag bidragit till att bättra på Skatteverkets stundom dåliga rykte. Tjänster och gentjänster.

More:

Succesivt lät sig fars timmervagn bärgas från bäcken i eftermiddag också. I sakta mak och med turig min jobbade dom tillsammans, far och traktorn. Om kättingen gick av och hela släpet ligger på bottnen vet jag inget om, men någon dans på rosor var det sannerligen inte.

På väg upp. Tjurigast vinner.

Och så dagens sista överraskning! Gullapan i ny utstyrsel; mössa och jacka som ni aldrigt skådat förr. Tack för lånet, Tobbe och morsan!

Oj då, Tobbe blev ju bra här, men vad tittar jag på? Nytt försök…

Men herregud, vad hände här?! Nu ser ju jag normal ut, men varför denna stirriga blick? Sista försöket! Nu måste vi få till det.

Bara att ge upp. Det blir inte bättre än så här.

Enkelt! När man ingenting kan, eller kan mycket litet, så är man ju knappast ens sin egen bästa dräng. Det uttrycket bygger ju på att man KAN något. I mitt fall skulle livet bli ytterst begränsat. Jag, med tummen mitt i handen.

Så när sticktrenden nu rasar över landet och jag har inspirerats än här än där av läckra mönster och gosiga ullgarner, ja, då får någon annan gör jobbet.

Nu får jag det ju att låta som om jag utnyttjar någon, no no no. Betalt får hon så klart. Morsan pröjsar – födelsedagspresent ju. Men ändå.

Se så fina vantar och sockor jag har nu! Underbart Morjärv-lovikka-garn från Olofsfors garn och tyg, nu i perfekt passform och tjocklek på bara tio dar.

Det man inte har i huvudet får man se till att någon annan har!

Inte nog med det! Ta en titt på ett annat kreativt uppdrag som outsorcades till en vän för ett par veckor sedan. Mycket uppskattat! Gud vad många händiga människor det finns. Och så jag då…

Är det en isbjörn som är ute och går?! Ja visst fan är det det.

Men jisses, redan i november åkte pudelmössan fram! Varför denna brådska?!

Här är snögloppet så intensivt att fokus förskjuts något. Men lika fullt är mössan där. Suck.

Enda gången den gjorde nytta, vågar jag påstå. När jag lekte Renata Klumska i -20° en heldag i Vännäs. Enda gången fårpälsen kommit till sin rätt.

Är det Homer Simpson som är ute med sin jätteskalle?!

Lite kontrast till den vita pälsen, en svart Haglöfs fleece.

Nu får det vara nog.

Kanske var det solen. Eller isen ihop med det öppna havet. Eller så bara kort och gott lusten. För jag blev plötsligt så sugen på kaffe. Jag föreställde mig smaken lite bränd, besk och kryddig. Efter en lång väntan, medan kaffet kokades på medhavt gaskök, fick jag äntligen min matsked kaffe. ”Hmm, aaa, jasså. Är det så här kaffe smakar.”

Njutningen blev kortvarig. Ett par försök, och sedan åkte sista dropparna ner i snön. Hemma igen kunde jag göra mig en kopp perfekt bryggt vitt te och återfå den förlorade balansen. Nu är allt i sin ordning igen.

Härliga vidder och snö som spelgar. Idag är jag lite brunare än igår, och mycket brunare än i fredags. Nu plockar jag vårpoäng!

Trevlig värre! Ingen kan väl tro att röken i motvind slickade oss till ett kvävningsanfall.

Som på Nordpolen. Fast vid Bottenvikens kust.

Livrädd för att isflaket skulle brista och falla plums ner i havet med mig – kunde jag inte motstå att hänga över kanten och känna lite fear.

Andra kaffekoket för dagen, det var då suget slog till och dövades lika snabbt. Te it is!

Tobbe skottar fram en sol- och grillplats i lä.

Sesam vill också vara nära elden. Eller är det bullarna han har spanat in..?

Trots att jag ser ut som en grisapa på det här kortet väljer jag att lägga ut det, för här ser sällskapet normalt ut. På den andra versionen av det här motivet ser ALLA puckade ut. Så generös är jag idag, och bjuder på den fulaste sidan av mig själv.

I små söta skålar låg bladen. Vi klämde och sniffade och drack.

Allt fördes nogsamt ner på protokoll.

VK-Monica hittade vinklar och miner på teprovarna.

Bagarberta funderar på te.

Och sedan dukade Båtbyggarhustrun upp scones och lokalproducerad marmelad till alla som var med.

I gå-hem-påsen låg en sådan här vackert handknuten teblomma, som slår ut i kannan och blir ett smycke på bordet.

Hemma igen är köket fyllt med pryttlar av bra-att-ha-snitt. Inte så mycket onödigt kom med hem idag. Inte ett ljus eller ens ett paket servetter så långt ögat når!

Obligatoriskt fikastopp vid Höga Kustenbron.

Shopping kräver energy i form av mat också.

Passande skylt efter en dag på IKEA.

Men vi får se hur det går. Goda vännen kom förbi och öppnade upp för andra äventyr, gärna ute. Då är valet inte svårt. Det blir utedag!

Det händer dock att jag  längtar tillbaka till kafé- och bakvärlden. Ränderna går aldrig riktigt ur efter tiden på Café Skänken i huvudstaden och egna firman Hembageri Övergården. Men det tycks som om intresset numera sitter i huvudet och mindre i händerna. Detta hindrar mig dock inte att surfa runt på fina kaféernas hemsidor. Som den här till exempel. Med ledig tjänst och allt. Shit!

Bästa kaféet på nära håll? Utan tvekan, här är det. Vi ses på torsdagens teprovning!

På den tiden det begav sig var ett bullbak en småsak. Nu.. vet i tusan vad som har hänt.