Att jag är en tedrickare av (ovanligt?) stora mått vet mina nära och kära. Alltid en ”blomvas” i näven med grönt te. Oftast kantas glaset av en gröngråaktig algkant eftersom den så sällan är ledig för att diskas, helt enkelt. Så döm om min förvåning när jag bad sällskapet på isen idag om en kopp kaffe! Vi hajjade till allihop.

Kanske var det solen. Eller isen ihop med det öppna havet. Eller så bara kort och gott lusten. För jag blev plötsligt så sugen på kaffe. Jag föreställde mig smaken lite bränd, besk och kryddig. Efter en lång väntan, medan kaffet kokades på medhavt gaskök, fick jag äntligen min matsked kaffe. ”Hmm, aaa, jasså. Är det så här kaffe smakar.”

Njutningen blev kortvarig. Ett par försök, och sedan åkte sista dropparna ner i snön. Hemma igen kunde jag göra mig en kopp perfekt bryggt vitt te och återfå den förlorade balansen. Nu är allt i sin ordning igen.

Härliga vidder och snö som spelgar. Idag är jag lite brunare än igår, och mycket brunare än i fredags. Nu plockar jag vårpoäng!

Trevlig värre! Ingen kan väl tro att röken i motvind slickade oss till ett kvävningsanfall.

Som på Nordpolen. Fast vid Bottenvikens kust.

Livrädd för att isflaket skulle brista och falla plums ner i havet med mig – kunde jag inte motstå att hänga över kanten och känna lite fear.

Andra kaffekoket för dagen, det var då suget slog till och dövades lika snabbt. Te it is!

Gårdagens regn och svarta smältvattenpölar var som bortblåsta imorse när jag tittade ut. Ute sken solen, och vi ikapp med den. Bäst att skida så länge det ges möjlighet! Med en utökad skara utflyktssugna, bestående av familjemedlemmar,  åkte vi till nya trakter för mig. Fint och gemytligt och väl förankrat bakåt i släktleden. Sånt känns. Det vilar något harmoniskt och över sådana platser. Efter några timmars utevistelse är kroppen också harmonisk, så nu njuter jag bara av tillståndet.

Tobbe skottar fram en sol- och grillplats i lä.

Sesam vill också vara nära elden. Eller är det bullarna han har spanat in..?

Trots att jag ser ut som en grisapa på det här kortet väljer jag att lägga ut det, för här ser sällskapet normalt ut. På den andra versionen av det här motivet ser ALLA puckade ut. Så generös är jag idag, och bjuder på den fulaste sidan av mig själv.

Som jag har väntat på gårdagskvällens teprovning på Olofsfors bruk. Vi snackar ÅR! Äntligen. Nu vet jag allt jag måste veta som stor-te-drickare. Grönt och vitt och svart och gult. Men bäst alla kategorier: oolong. Det blir hädanefter en basvara i skafferiet.

I små söta skålar låg bladen. Vi klämde och sniffade och drack.

Allt fördes nogsamt ner på protokoll.

VK-Monica hittade vinklar och miner på teprovarna.

Bagarberta funderar på te.

Och sedan dukade Båtbyggarhustrun upp scones och lokalproducerad marmelad till alla som var med.

I gå-hem-påsen låg en sådan här vackert handknuten teblomma, som slår ut i kannan och blir ett smycke på bordet.

Någon bakdag blev det inte. Precis som väntat. Ute var det tät dis och dimma – knappt möjligt att göra eld ute idag. Så, varför inte åka en nätt liten tur på 40 mil tur och retur till IKEA? Sagt och gjort.

Hemma igen är köket fyllt med pryttlar av bra-att-ha-snitt. Inte så mycket onödigt kom med hem idag. Inte ett ljus eller ens ett paket servetter så långt ögat når!

Obligatoriskt fikastopp vid Höga Kustenbron.

Shopping kräver energy i form av mat också.

Passande skylt efter en dag på IKEA.