Nu har jag läst recept i två veckor. Igen. Läser och känner smaker, läser och tänker sköna degar. Men från köksbordets receptböcker och tidningar är steget uppenbarligen låångt till köksbänkens bakbunkar numera. Planen är bakdag imorgon. Vanliga vaniljsnurror, kanske en plåt kanelbullar, knäckkakor och en marängstubbe är planen.

Men vi får se hur det går. Goda vännen kom förbi och öppnade upp för andra äventyr, gärna ute. Då är valet inte svårt. Det blir utedag!

Det händer dock att jag  längtar tillbaka till kafé- och bakvärlden. Ränderna går aldrig riktigt ur efter tiden på Café Skänken i huvudstaden och egna firman Hembageri Övergården. Men det tycks som om intresset numera sitter i huvudet och mindre i händerna. Detta hindrar mig dock inte att surfa runt på fina kaféernas hemsidor. Som den här till exempel. Med ledig tjänst och allt. Shit!

Bästa kaféet på nära håll? Utan tvekan, här är det. Vi ses på torsdagens teprovning!

På den tiden det begav sig var ett bullbak en småsak. Nu.. vet i tusan vad som har hänt.

Så har jag äntligen sett filmen jag väntat på, prisbelönt och omtalad som få: Låt den rätte komma in. Å vilken film! Den var värd att väntas på. Jajjemen. Läskig och hemsk och oberäknelig och helt obegriplig. Men vilken Film. Skynda dig att se den innan biograferna ersätter den med något amerikanskt gval som bara gör dig ännu mera cynisk och likgiltig.

Idag var de goda andarna på vår sida. Eller så hade vi ren och skär tur. Eller så var det vår fasta beslutsamhet att komma ut på en skotertur UTAN meck, som äntligen gav resultat.

Jaa, så här ser det ut när allt går vägen!

Ekipaget för dagen.

Är man TILLRÄCKLIGT tjurig brinner till och med sur ved!

Jonna tycker att chokladen är varm. ”Va? Är den 82 grader CELCIUS?!?!”

Nöjt konstaterar vi att VI är tjurigare än tekniken..

Okeej då.. lite banka-banka blev det. Men så lite att det nästa inte räknas. Visst?!

I snart sagt varje tidning finns spalter med minienkäter, alltså personer på stan som fått en fråga och ska ge röst åt en företeelse i tiden. Den här helgen svämmas vi över av minienkäter om kvinnodagen på söndag så klart. Ännu en dag, tänker jag.

Men jag är kluven. Utgångsläget är att särskilda dagar är ointressanta. Far och mor och Alla hjärtan och Menlösa barn. Känner du dig mer ”mor” eller ”älskad” för att det står i almanackan?

Med handen på mitt eget hjärta är svaret ändå ja! Oväntat. Kvinnodagen 8 mars känns lite mer än en tisdag i februari. Morsdag känns lite mer än en lördag i juli. Det är en påminnelse om våra olika livsbetingelser.

Huruvida vi borde införa en Laktosfri dag och en Alla djurens dag vet jag inte än. Har inte hunnit fundera så mycket på det.

Till dess jag har funderat klart, ska jag tänka lite extra på var vi befinner oss i det här landet i fråga om jämställdhet. Nu tänker jag så det knakar. Jag konstaterar att mycket är ogjort..