Efter en heldag i museets monter på Nolia Barn-mässan var behovet stort att få komma ut i kvällssolen. Sagt och gjort. Packade ryggan med de viktigaste amatörfågelskådartillbehören och hoppades på god fågellycka. Resultatet var dock ganska klent denna afton. Några svanar, måsar och en och annan and. Men klaga inte på ambitionsnivån eller utstyrseln. Den var det då inget fel på!

Alla tillbehör som en sann amatörfågelskådare behöver. Tetermos, fågelbok och kikare.

För säkerhets skull: två nästan lika dåliga kikare.

Obligatorisk fågelskådardräkt. Mycket sällsynt.

…självklart med kikare på bröstet.

Svåra fåglar kräva uppslagsverk. Trast, till exempel.

Efter en halvtimma var vi frusna och uppgivna. En tetår i bilen räddade situationen. Synd bara att kakburken var kvar hemma.

Aaah! Stadens kafé har öppet. Lite värme och stilla sötsuget kanske vore på sin plats?!

Ojoj då, vilken surprise! Här beställde man en snickerskaka och fick en hel efterrättsbuffé! Det går till historien som den största överraskningen på kaféhimlen, so far.

Jobbärendet till Storuman i måndagskväll övergick på några timmar till en rekreationsresa i bästa tänkbara anda. Inarbetad komptid plockades ut omedelbart tillsammans med en semesterdag, och vips låg fjällvidderna öppna framför oss!

Med en skoter av überklass, enligt mina mått mätt, så kastade vi oss lätt upp för Hemavans fjälltoppar. Syterskalet, Syterstugan och Norra Fjällnäs passerades i ett huj. Med Tobbe-fjällguide kändes det tryggt att bestiga den ena toppen efter den andra. Där solen sprack upp och visade sig stannade vi omedelbart och kastade oss i drivorna. Resultat: glödheta näsor och vit mösskant i pannan!

Första skoteralternativet kändes för futtigt. ”Vi vill ha större grejer!”

Så ja! Känns mycket bättre. Ett vrålåk på 1 000 kubik, för den som begriper sig på sånt. Lät som en traktor mest, tyckte jag. Men alltså – den gick skiitbra!

Mäktig passage längs Kungsleden, Syterskalet.

Varje solchans och varje tillåten och tillgänglig topp togs tillvara!

God morgon fjället! Klockan åtta sken solen och vi studsade ut ur tältet. Sant!

Bildbeviset att Tobbe är vaken kl 08. I den bästa av världar så är det möjligt.

Från passagerarplats hade jag bästa utsikten! Körde lite också, men det var mer en Tobbe-grej. Tror att det var okej för honom också.

Tobbe letar skatter på gps:en, geocaching-skatter alltså, men jag fattar ingenting av det där och ser bara dumglad ut. Det var förresten innan näsan var röd. Nu hettar den nåt så in i baljan.

Vill du se bättre bilder och få Tobbes rapport, så hittar du den här.

Idag har amatörfågelskådarföreningen haft sammanträde i Villanäs. Länsstyrelsen i Västerbotten är ju föredömliga på att tillgängliggöra fina naturmiljöer. Fågelskådaranläggningar tycks ha haft hög prio.

En bred kilometerlång spång, skådartorn och bänk med bord. Som hittat! Medhavt fika avnjöts medan vi räknade in ett flertal arter; proffsornitologen, hans medföljande fru och deras spindelmannen-barn, pensionärsparet med familjehemsplacerade tonåringen, pedagogiska familjen med sina egna och hela grannskapets barnaskara. Verkligen art-tätt idag.

Men som vanligt är det trägen som vinner. Nästa stopp blev vid ett annat fågeltorn längs Obbolavägen, och där minsann, där fick vi skåda! En tjusig gammal havsörn hängde kvar i kikarlinsen i närmare 20 minuter. Från höga höjder via störtdyk ner till en jordhög vid älven, och sedan mäktig stigning på uppåtvindarna. Läckert! Däremellan någon falk och mås och kråka, och ett stort antal svanar. Tjusigt. Tack till entusiasterna på Natur och miljö!

Ung fågelointresserad tupp spanar efter vad som helst som rör sig.

Klubbwalk.

Fågeltorn Villanäs.

Ett annat.

Jag skulle vilja skriva en blogg om att ”nu är våren här”, och ”å, vad många vårfåglar som kommit”. Men det känns så beige. Det skriver ju alla andra om. Istället vill jag inge hopp och tröst till alla oss som redan nu längtar till nästa vinter. Jag har hittat vägen dit!