Alla tillbehör som en sann amatörfågelskådare behöver. Tetermos, fågelbok och kikare.

För säkerhets skull: två nästan lika dåliga kikare.

Obligatorisk fågelskådardräkt. Mycket sällsynt.

…självklart med kikare på bröstet.

Svåra fåglar kräva uppslagsverk. Trast, till exempel.

Efter en halvtimma var vi frusna och uppgivna. En tetår i bilen räddade situationen. Synd bara att kakburken var kvar hemma.

Aaah! Stadens kafé har öppet. Lite värme och stilla sötsuget kanske vore på sin plats?!

Ojoj då, vilken surprise! Här beställde man en snickerskaka och fick en hel efterrättsbuffé! Det går till historien som den största överraskningen på kaféhimlen, so far.

Med en skoter av überklass, enligt mina mått mätt, så kastade vi oss lätt upp för Hemavans fjälltoppar. Syterskalet, Syterstugan och Norra Fjällnäs passerades i ett huj. Med Tobbe-fjällguide kändes det tryggt att bestiga den ena toppen efter den andra. Där solen sprack upp och visade sig stannade vi omedelbart och kastade oss i drivorna. Resultat: glödheta näsor och vit mösskant i pannan!

Första skoteralternativet kändes för futtigt. ”Vi vill ha större grejer!”

Så ja! Känns mycket bättre. Ett vrålåk på 1 000 kubik, för den som begriper sig på sånt. Lät som en traktor mest, tyckte jag. Men alltså – den gick skiitbra!

Mäktig passage längs Kungsleden, Syterskalet.

Varje solchans och varje tillåten och tillgänglig topp togs tillvara!

God morgon fjället! Klockan åtta sken solen och vi studsade ut ur tältet. Sant!

Bildbeviset att Tobbe är vaken kl 08. I den bästa av världar så är det möjligt.

Från passagerarplats hade jag bästa utsikten! Körde lite också, men det var mer en Tobbe-grej. Tror att det var okej för honom också.

Tobbe letar skatter på gps:en, geocaching-skatter alltså, men jag fattar ingenting av det där och ser bara dumglad ut. Det var förresten innan näsan var röd. Nu hettar den nåt så in i baljan.

Vill du se bättre bilder och få Tobbes rapport, så hittar du den här.

En bred kilometerlång spång, skådartorn och bänk med bord. Som hittat! Medhavt fika avnjöts medan vi räknade in ett flertal arter; proffsornitologen, hans medföljande fru och deras spindelmannen-barn, pensionärsparet med familjehemsplacerade tonåringen, pedagogiska familjen med sina egna och hela grannskapets barnaskara. Verkligen art-tätt idag.

Men som vanligt är det trägen som vinner. Nästa stopp blev vid ett annat fågeltorn längs Obbolavägen, och där minsann, där fick vi skåda! En tjusig gammal havsörn hängde kvar i kikarlinsen i närmare 20 minuter. Från höga höjder via störtdyk ner till en jordhög vid älven, och sedan mäktig stigning på uppåtvindarna. Läckert! Däremellan någon falk och mås och kråka, och ett stort antal svanar. Tjusigt. Tack till entusiasterna på Natur och miljö!

Ung fågelointresserad tupp spanar efter vad som helst som rör sig.

Klubbwalk.

Fågeltorn Villanäs.

Ett annat.

Norrfors är annars känt för sitt stora vattenkraftverk – Vattenfalls största anläggning i Sverige, fick jag lära mig när jag kom hem. Just nu pågår en hel del ombyggnationer där, och grävskopor och leriga dumpervägar gick kors-om-tvärs-om. Med Subaruchauffören bakom ratten var det ett självskrivet kort att prova bärigheten och lerdjupet i den brantaste backen. Ett kort tag hoppades jag att vi skulle köra fast, för spänningens skull, men inte då. Skit också.

Fika i solen någonstans vid en grusväg.

Innan vi fick kasta oss över godsakerna skulle spindlar och ormar beskådas. Oj! Vilka as. Stora spindlar och ormar och små små apor och grodor. Nyfikenstrut frågade förstås om vi kunde få hålla i ett djur, och jodå, visst skulle det gå för sig. En orm? Mmm, okej då. Så söt och varm och god!

När den plötsligt visade intresse för strupen tog dock överlevnadsinstinkten över och jag kastade den till närmsta famn, Tobbes. Han som är van ormtjusare kunde hålla den stadigt så att jag fick känna mig för lite lagom. Kanske klokt att börja i den ändan.

Efter detta lilla äventyr på välordnade tropikhus gick vi upp en trappa till stans bästa kondis. Uppdukat med påsktårtor och praliner, kringlor och wienerbröd. Ner i magen slank en halv sockerkringla, en tredjedels drottningtryffel och en bit fläderdito. Mums! Hem i brödpåsen följde en surdegsknut som bara ligger och väntar på att få bli uppäten och älskad. Mycket snart så.

En alert liten rackare. Värsta sorten.