Från min sida av uteplatsen ser gårdstunet ut så här. Hur det ser ut från andra sidan bordet kan du se här.

Genast fram med vattenslangen. Klart blommorna ska ha vatten!

Här har det varit ett frodigt trädgårdsland och planen är att det ska bli ett igen… Kanske.

Mellan ogräsrensningarna krävs mycket vila. Trädäcket framför logen bara skriker åt en att sitta ner och sola. Är det inte otroligt så säg!

– Det var som tusan, MIN cykel!

Cykeltjuven som var ute härförleden med sina klåparfingrar gjorde en dundermiss idag. Tjuven tog sig nämligen en sväng om museet, men hade antagligen inte räknat med att den rätte ägaren och hans observanta unga följeslagerska skulle vara på samma ställe. En älskad cykel gick inte dessa unga tu förbi, och vips hade detaljerna kring den ”äkta” cykeln konstaterats – cykeln var hemma!

Efter en stunds avvaktan på att den ”nye” ägaren skulle visa sig, kom han mycket riktigt ut med raska steg mot cykeln. När han såg uppståndelsen och vår glädjeyra gjorde han plötsligt en tvärnit, och backade långsamt tillbaka  in i museet med blicken i taket. Hade det varit tecknad film hade han visslande lagt armarna på ryggen också. Vi satt lugnt kvar och inväntade någon annan intressent. Men det kom ingen.

Några minuter senare kom den misstänkte ut igen, nu flanerande, spankulerande, försiktigt iakttagande. Vi hade vid det laget bestämt att det var tjuven i egen hög person.

När han moloket och uppgivet lämnade museiområdet betraktade vi det som att han lämnade tillbaka cykeln, och vi tog in den i förrådet och låste dörren.

Och nu är alla lyckliga, utom tjuven?

Galen idag, river jag mitt hår! Det hjälper bara för stunden medan det gör ont. Sen kommer jag ihåg vad som gör mig så upprörd.

Nu duggar skitmolnen tätt. Det har ni väl noterat? Igår var det nästan översvämning. För att tala i klartext har det svämmat över på riktigt idag. Inombords, inget annat. Så här ligger det till:

Den egna firman som avslutades under fjolåret har ännu en del redovisning och ekonomiska förehavanden kvar. Många är inblandade: nya ägare, revisorer, banker och gamla kunder. Papper ska undertecknas, skickas in och godkännas och slutbesiktigas. När inte alla delar görs i rätt ordning uppstår ett totalt kaos. Det har det gjort nu.

Sådant som jag trott varit avklarat sedan januari, dök plötsligt upp som en obehaglig kall våg via ett telefonsamtal vid 17-tiden idag. Nu är hela karusellen igång igen.

Arg som ett bi gapade jag och skällde i telefonen: ”Det där är ju avklarat redan, det är avslutat!”. Men icke.

Så, här ska du få ett gott råd som kan bespara dig månader av frustration och grubblerier: Starta gärna eget, men se till att du aldrig behöver avsluta firman. Om du nödvändigtvis måste avsluta rörelsen, se först till att aldrig starta någon.

Kom ihåg var du hörde det först.

För att råda bot på frustrationen har vi ägnat den senaste tiden åt att leta hus. Fria vidder och gräs under fötterna välkomnas. Och framförallt: morgonteet på den soliga farstubron. Så ska livet levas. På vår resa så här långt har vi stött på både det ena och andra. Mäklartyperna kan hittills delas in i tre kategorier.

Glidartypen: kommer i BMW:n, kostymen och backslick. Karriärhungrig som bara jobbar för pengarna.

Kaj-typen: kommer i sin Audi A6, kavaj och jeans, ser ganska sjabbig ut, ser jobbet som ett nödvändigt ont men har insett att det ger sjysst betalt.

Helylle-typen: kommer i en Opel kadett med båda kidsen i baksätet, snackar om hur han som liten grabb växte upp i byn och inget hellre vill, än att sälja huset just till oss. Hamnade på firman av en ren jävla slump.

Ja, frågan är om det blir något hus. I så fall är det inte mäklarens förtjänst. Snarare ska vi skicka blomman och provisionen till ungjäveln som äter så mycket att pedantiska mamman måste diska vällingflaskor hela nätterna och skiter så mycket att pappan står i givakt redo med ombyte.

Tack, tack ska´ru ha!

Tobbe går husbesiktning. ”Älskling, här ska vi bo!”

Första dagen på sommarlovet och första möjliga dag för shopping; idag! Vi begav oss iväg till stan och gick lös i cykelaffären. Själv hade jag sett ut sommarens cykelfynd för egen räkning redan för en månad sedan, men inte kommit till skott. Som tur var fanns det finfina exemplaret kvar och väntade på mig, när vi nu fått tummen ur.

Hemma igen ägnades hela eftermiddagen åt cykling. Först skulle morfar godkänna både min och sonens inköp. Goda vänner hängde sedan med på cykeltur ner till havet. Sand och sten och tallmo och stubbar – allt avverkade vi busenkelt med de nya vrålåken.

Nu är cykelsuget så stort så jag vet i tusan hur jag ska kunna vänta till imorgon innan jag kan ge mig ut igen. Tittar på bilderna och längtar…

Morfar provar först sonens cykel. Den fick godkänt.

Därefter min, men den fick knappt godkänt. ”Hjärtat slår dubbelt”, sa han. Men det är väl inte CYKELNS fel?!

Sen blev det vår tur. Downhill i liten skala.

Och skogsvägar…

Havet blev målet för vår premiärcykeltur.

Jonna hittar skärpan.

En cykeltokig ungdom har bestulits på sin käraste ägodel, cykeln! Här en vilopaus i skogen en sjukt varm sommardag förra året.

Än en gång har staden visat upp sig från sin mindre goda sida. Den här gången var Juniors cykel borta när vi kom ut på gården. Suck.

För ett par månader sedan hade någon skruvat av min antenn på bilen. Låter simpelt, visst, men visade sig bli mer svårlöst än väntat. Inte förrän i fredags förbarmade sig Magnus Bil i Ö-vik att GE mig en antenn. Bilradiobrus i två månader har inte varit någon höjdare kan jag säga.

Efter att ha spanat runt lite på stadens gator och parker, läst inlägg på tidningarnas nätupplagor och talat med folk, förefaller det som om allt som är löst sittande är att betrakta som allmän egendom i den här staden.

Nä, staden är trevlig mellan kl 08–22, sedan vet jag inte var den tar vägen. Ner i något surbrunnshål tillsammans med stadens slusk och slum! Ja så måste det vara.

Huset på landet som jag vill bo i, var är du?! Här vill jag inte vara!

EU-debatt och tvättider, och Obama som är i  Egypten! Staten räddar skogar och apor som skrattar, och bil-aset som ska till verkstan i morrn. Tänk att det alltid ska köra ihop sig.

På mäklarsidorna i tidningarna vräks hus efter hus ut, till fantasipriser för fantasispekulanter. Funderar också på varifrån jag ska få mina flyttlådor och vad som ska kastas, mellanlagras och vad som ska få följa med. Nu är målet inget fantasihus den här gången, utan en högst normal standardlägenhet.

Semesterplaner och så Anna Wahlgren på det, ni vet hon barnuppfostringsexperten. Hoppas att jag råkade höra hennes sista framträdande i media ever, i dagens Studio Ett. Gud vad pinsam hon var. Lyssna själva på inslaget här.

Är det inte mycket på gång så säg! Man vill ju hinna höra och läsa och tänka och helst säga nåt klokt också om allt som utspelar sig. Ikväll kommer jag dock inte längre än hit. Futtigt, men vad tusan. Jag har noterat att det är nåt på gång i alla fall.

I lördags till exempel, när vi drog iväg till Backe i norra Ångermanland för att hämta en häst i den gassande solen, då nynnade jag på ”…Det blir en dag i biileen, na na na nanananaaa”.

Igår upptäckte jag att första sommarmånaden är här (första juni idag) och jag lallade ”…Sommaren är kort, det mesta regnar bort…”. Lika bra att ställa in sig på det med detsamma.

Och i morse! ”…Inte ett moln, så långt ögat kan nååå…”. Tredje dagen i rad. Suck.

Nä, nu gäller det att fokusera rätt, för att hinna ta in så mycket som möjligt av den norrländska undersköna sommaren. Till och med myggsurr välkomnas för att tona ut Ledindängorna!

Subarubil är bra! Inget annat duger faktiskt när vi gräver oss fram över stock och sten. Helst ska det vara brant också, det framgår kanske inte av den här bilden, men tro mig! Jag övervägde att ta en ”promenad”.

Gammal hederlig vägkarta är bra att ha! Många kluriga små vägar kan leda en i stort sett var som helst. Förutsatt att kartläsaren är någorlunda klar i knoppen, inte lider av åksjuketendenser eller i värsta fall; går på känsla hellre än kartbild. Men karta ska man ha!

En sådan här söt liten timmerstuga dök plötsligt upp längs den okända vägen.

Vissa vägskyltar är dock inte heller pålitliga. En rondell för myror runt björken eller?! Fattar ingenting.

Tvärnit vid stolpfabriken! Shit pommes frites vad långa träd!