juli 2009

Snart tror jag att bilen kan köra på autopilot ut till Nisses i Holmsund. Så många gånger har vi varit där nu för att handla bröd. Idag var det tack och lov stilla i serveringen, vi kunde i lugn och ro titta och fundera. ”Vinnarmackan” (den heter så)  klämde vi självklart till med, liksom ett Tyskt lantbröd, en chokladmoussebakelse och en helt vanlig chokladboll. Eller nä, den är inte helt vanlig. Den är komponerad av Nisse och smakar precis perfekt. Mycket havregryn och inte så mycket kladd kort och gott.

I lugnet fick vi också goda råd av Nisse om hur vi ska sköta surdegskulturen som vi passade på att köpa med oss hem. Den ska vispas upp med lite vatten och mer råg, för att bli bakfärdig. Nu klurar vi på nya spännande brödrecept tills den bubblar lagom och luktar syrligt.

Nisse är cool och ger goda råd och lyckönskningar inför baket. Jag sa ”hmm, vi lär ses igen, när vi vill ha smaken av ett riktigt gott bröd Nisse. Var så säker!”.

När Posten gav upp sin identitet och blev något annat, blev också  deras gamla epitet ledigt: Posten – en pålitlig partner. Jag tycker att det är hög tid att damma av den fina dängan och med varm hand överlåta den till Bjurholms El. Efter ett telefonsamtal igår till nämnda firma, så kom den pålitliga elinstallatören hit hem idag för att vi skulle få igång vedklyven.

Efter en och en halv timmas skruvande kunde den startas igen. Oj vad den klyver! I sju timmar gick den varm. Men ingen maskin funkar utan människohand. Stundtals var vi trettio små fingrar som plockade fram, plockade bort och tryckte på spakarna. För det mesta tjugo, och rätt som det var nästan bara nitton, när mitt lillfinger kom i kläm och blodvite uppstod.

Slutet gott, allting gott. Med säkrade elektriska uttag, en finfin vedhög som ska värma i öppenspisen i vinter och alla fingrar i behåll, är dagens arbetspass ett av de bättre hittils. Jag riktar därför ett tack till Bjurholms El – en pålitlig partner!

På utsatt tid anlände proffset. Lägg namnet och numret på minnet! Du kommer att tacka mig för omtanken att lägga ut deras nummer på min blogg.

Japp, allt funkar som det ska.

Första lasset.

Efter ett stort antal stora klabbar så…

…kändes skottkärran lite futtig. Traktorskopa var bättre.

Under sista passet kom Lillgullaset fram också, och kapade de sista klamparna.

Trädgård! Där har ni ordet för dagen. Jag har ägnat växthuset och det komplett igenvuxna, forna rika grönsakslandet några spadtag. Om jag säger att jag avverkade tre par trädgårdshandskar, förstår då någon hur blött det var i jorden? Nä, det säger förstås inget. Vi kör en bildsvit istället:

Växthusdörren har inte varit öppnad på fyra år, enligt hörsägen från grannar. Inte undra på att väggarna är täckta med vit smörja. Med såpa och skurborste blev det något lite bättre. En vända till vid höststädningen så.

Före och efter – så ni hajjar vad jag menar. Det här är på riktigt dessutom, ingen fingerad TV shopreklam så långt ögat når!

Efter ogräsrensning och jordvändning var det dags att bättra på innehållet i odlingsbänkarna med lite vanlig Weibulls planteringsjord.

Utsidan av växthuset visade sig vara en gammal odlingsbänk också. Bland kvickroten, mjölkörten och äxingen fann jag en gammal nästan osynlig pepparmynta och kanske, kanske en gammal fransk dragon. Vi får se om den tar sig på sin nya plats.

Så här ser min lilla trädgårdshörna ut. ”Finns potential” hör jag Ernst röst skalla.

Trädgårdsarbete kräva vila och mycken dryck av märket te. Trevligt sällskap finns att få i garaget. Och då tänker jag inte i första hand på kaninerna.

Trädgårdsmästaren som bodde i huset för många år sedan visste vad som var hållbart. Allt som växer på tomten är rester från den tiden. Utom ogräset då förstås, det kommer nytt hela tiden.

Woops, här kom nåt med på bild som jag inte kan beskylla vare sig trädgårdsmästaren eller mig själv för. Men lantis-looken är total med dylika tillbehör måste jag säga!

Sist men inte minst, en bild från förmiddagens roddtur på… Nylandshavet?! Den så kallade ”bäcken” visade sig från sin allra bästa sida i morse.

Nu får det vara nog! Så tänkte nog den lilla grodan också, som sökt sig in under tak i skydd mot regnet. När till och med grodan går inomhus, då har det väl regnat för mycket? Ja, det tycker vi!

Gården har också berikats med Gullan och Tussan, två kaniner. I utbyte mot sju rullar fårstängsel fick vi två kaniner och 15 ägg. Inget dåligt byte om jag får säga det själv. Nu acklimatiseras de små liven till sitt nya hem, för att inom en vecka få gå lösa här på hemmanet. Vi ser mycket fram emot att locka på kanin och kanin och få dem att äta ur våra händer. Tids nog så.

Se så vackra ögon den har, lilla grodan. Lika utled på regnet som vi.

Gullan eller Tussan? Don´t know. Men en fin liten stallbox bor dom i minsann.