I lugnet fick vi också goda råd av Nisse om hur vi ska sköta surdegskulturen som vi passade på att köpa med oss hem. Den ska vispas upp med lite vatten och mer råg, för att bli bakfärdig. Nu klurar vi på nya spännande brödrecept tills den bubblar lagom och luktar syrligt.

Nisse är cool och ger goda råd och lyckönskningar inför baket. Jag sa ”hmm, vi lär ses igen, när vi vill ha smaken av ett riktigt gott bröd Nisse. Var så säker!”.

Efter en och en halv timmas skruvande kunde den startas igen. Oj vad den klyver! I sju timmar gick den varm. Men ingen maskin funkar utan människohand. Stundtals var vi trettio små fingrar som plockade fram, plockade bort och tryckte på spakarna. För det mesta tjugo, och rätt som det var nästan bara nitton, när mitt lillfinger kom i kläm och blodvite uppstod.

Slutet gott, allting gott. Med säkrade elektriska uttag, en finfin vedhög som ska värma i öppenspisen i vinter och alla fingrar i behåll, är dagens arbetspass ett av de bättre hittils. Jag riktar därför ett tack till Bjurholms El – en pålitlig partner!

På utsatt tid anlände proffset. Lägg namnet och numret på minnet! Du kommer att tacka mig för omtanken att lägga ut deras nummer på min blogg.

Japp, allt funkar som det ska.

Första lasset.

Efter ett stort antal stora klabbar så…

…kändes skottkärran lite futtig. Traktorskopa var bättre.

Under sista passet kom Lillgullaset fram också, och kapade de sista klamparna.

Växthusdörren har inte varit öppnad på fyra år, enligt hörsägen från grannar. Inte undra på att väggarna är täckta med vit smörja. Med såpa och skurborste blev det något lite bättre. En vända till vid höststädningen så.

Före och efter – så ni hajjar vad jag menar. Det här är på riktigt dessutom, ingen fingerad TV shopreklam så långt ögat når!

Efter ogräsrensning och jordvändning var det dags att bättra på innehållet i odlingsbänkarna med lite vanlig Weibulls planteringsjord.

Utsidan av växthuset visade sig vara en gammal odlingsbänk också. Bland kvickroten, mjölkörten och äxingen fann jag en gammal nästan osynlig pepparmynta och kanske, kanske en gammal fransk dragon. Vi får se om den tar sig på sin nya plats.

Så här ser min lilla trädgårdshörna ut. ”Finns potential” hör jag Ernst röst skalla.

Trädgårdsarbete kräva vila och mycken dryck av märket te. Trevligt sällskap finns att få i garaget. Och då tänker jag inte i första hand på kaninerna.

Trädgårdsmästaren som bodde i huset för många år sedan visste vad som var hållbart. Allt som växer på tomten är rester från den tiden. Utom ogräset då förstås, det kommer nytt hela tiden.

Woops, här kom nåt med på bild som jag inte kan beskylla vare sig trädgårdsmästaren eller mig själv för. Men lantis-looken är total med dylika tillbehör måste jag säga!

Sist men inte minst, en bild från förmiddagens roddtur på… Nylandshavet?! Den så kallade ”bäcken” visade sig från sin allra bästa sida i morse.

Gården har också berikats med Gullan och Tussan, två kaniner. I utbyte mot sju rullar fårstängsel fick vi två kaniner och 15 ägg. Inget dåligt byte om jag får säga det själv. Nu acklimatiseras de små liven till sitt nya hem, för att inom en vecka få gå lösa här på hemmanet. Vi ser mycket fram emot att locka på kanin och kanin och få dem att äta ur våra händer. Tids nog så.

Se så vackra ögon den har, lilla grodan. Lika utled på regnet som vi.

Gullan eller Tussan? Don´t know. Men en fin liten stallbox bor dom i minsann.

Själva var vi på anläggningen för att kasta trädgårdsavfall och diverse småskrot. Det STORA skrotlasset hade vi redan vägt in och fått betalt för hos skrothandlaren. 270 kilo järnskrot gav oss 135 kronor. En glad överraskning!

Men även en hängiven ”kastare” som jag drabbas hux flux av spariver. När den gamla julbocken på träram och som en gång i tiden varit grön och grann och täckt av granris, skulle dumpas – då var jag tvungen att agera. Jag gjorde några hastiga moves för att rädda det som räddas kunde innan nästa bil pockade på för att komma fram på rampen. Jag klädde ivrigt av hornen alltjämt med min egen chaufför otåligt stampandes och ivrigt övertygandes om att ”den där gamla bocken minsann inte var något att ha”. Jag kom bara till bringan. Då gav jag upp. Hela härligheten åkte på högen för kompostering. Jag hade låtit mig intalas att det finns nya att få, om man bums ska ha en grön bock på bron till jul.

Ikväll tänker jag på bocken. Skulle jag ha stått på mig och tagit hem den ändå? Bara den gröna tunna tråden som granriset var fastbundet med måste ju ha kostat en 50-lapp, minst. Spara eller slösa, det är frågan.

Ofattbart mycket skrot på Stenas återvinningsanläggning för järn och metall. Idag bidrog vi med 270 kilo till.

Se så söt han är, bocken! Värd att räddas tyckte Spara.

Aj, aj aj. Hur hamnade den här? Slösa har talat. För sista gången?

Idag säger jag grattis till mig själv. Jag har namnsdag tillsammans med 256 604 andra Margaretor idag. Inte vidare unik alltså. Men man kan ju inte ligga på topp jämt, så att säga.

Denna bemärkelsedag har viktiga inköp gjorts till hemmanet. En rejäl röjsåg av märket Stihl kom hem idag. Tur för latmasken att det började regna lagom tills vi kom hem med det motordrivna donet. Nu är det soffläge som gäller istället för slyrensning. Inte något ont som inte har något gott med sig.

För övrigt verkar månlandningen för 40 år sedan fascinera lika mycket än idag, trots att många andra stordåd har ägt rum sedan dess. Ser fram emot nattens dokumentär om konspirationsteorierna om att det hela aldrig ägt rum. Synd att Neil är så skygg och inte vill träda fram och berätta. Kanske just därför att han aldrig varit där..?

För tusenlappen fick vi inte mindre än:

2 st barkspadar
1 st högrep
1 st potatishacka
1 st jordspade
1 st snöskyffel
1 st lång uteskarvsladd med förgrening
2 st jeepdunkar
2 lådor med blandade verktyg: hammare, blocknycklar, skiftnycklar, mejslar.
1 st sticksåg
1 st hemmasnickrad sittbänk
1 st presenning

Dessutom berikades vi med inflyttningspresent från mor/svärmor i form av:

2 st timmersax
1 st timmerkrok
2 st gummiklubbor

Snacka om fynd! Nu letar vi redan bland radannonserna om nästa tillfälle att ropa in mera bra-att-ha-saker. En auktion som har röjsåg, åkgräsklippare, kaniner och en gammal vattenkanna i zinkplåt. Tids nog så.

Publiken är lite trevande i början. Men sedan kom vi igång!

Den gamla skottkärran blev också vår! Tobbe gick under namnet ”fyndaren” bland di gamle. Ena bra affären efter den andra!

Koncentrationen var hög hela dagen och tog på krafterna. Tur då att bussiga damerna ordnade med utsökt middag för hela gänget. Super-duper!

Varför blir det då så stor sak nu när bilindustrin går dåligt och affärerna minskar? Låt EU köpa upp en si så där hundra tusen Volvobilar, så är de räddade för stunden.

Och ICA-butiken runt hörnet, som hotas av nedläggning för att kunderna väljer stormarknaden, kan inte EU vara vänliga och köpa upp ett års sortiment så att vi som bor i närheten och vill handla, kan fortstätta göra det?!

Å, vad han har fiffiga idéer, Ernst! Det blir så fint! Och hans matlagning är ju bara… mmm! Men visst har han blivit lite plufsig? Och antydan till röd näsa? Han ser ju riktigt sliten ut, karln. Men det klart, det tar väl på krafterna att le i rutan år ut och år in. Medan jag har pausat från alla hans byggprojekt så har han stretat på. Han kanske också är i behov av återhämtning? Det kan ju lätt bli för mycket av egna hemmasnickeriprojekt. Lagom är bäst.

Här hemma tar vi det lite mer försiktigt. Idag har vi såsat bort dagen med ännu en brunch, lite plock och mycket vila. Enda nyttan var väl sök-och-finn-utmaningen: jordgubbslandet. Och ta mig tusan, där fann jag några kartar under hundkexen, hallonriset och mjölkörten!

En morgontitt runt ägorna och djungelsnåren. Strax efter hittade vi en gammal bro över ån.

En riktig närbild avslöjar att det finns hopp om att hitta några jordgubbsplantor i ogräset.

Kära odlarvänner, kan ni tala om för mig vad detta är? Har flera stora plantor i landet. Här kommer en till:

Stor är den också. Men vad är det?

Det som stjäl min uppmärksamhet så totalt är röjningsarbete av olika slag. Ogräs, sly och oönskade träd rensas bort i en strid ström. Till vår hjälp har vi röjsåg och motorsåg, och så favoriten: grensaxen. Det är en magisk tillfredsställelse att se halvdöda träd och oönskat gräs försvinna ur synfältet. Nån feng-shui-grej tror jag bestämt. I morgon fortsätter härligheten!

Den här unga betulan gör ju ingen glad. Fram med motorsågen och bort med den.

Men se där! Där var det minsann gårdsgrus under allt ogräs! En timma om dagen och 17 semesterdagar till så…

Däremellan lite bakning. Allt för lite dock. Här blir det skorpor. Passar utmärkt till MaCo Grönts marmelader – morot och framboise med nibs! Mmmm!

Och så lite middagsbjudning på det. Villy och Vivianne med Fredrik i mitten på invigning av nya köksbordet Norden björk från, ta´ damm; IKEA så klart!