Å vad det är härligt att slänga gamla uttjänta saker! Eller, det behöver inte vara särskilt nött eller i dåligt skick heller  för att platsa i containern, om jag får bestämma – det åker lätt dit ändå. Det verkar jag inte vara ensam om att tycka. Det fick vi erfara idag när vi besökte återvinningsstationen i staden. Köer med bilar, alla utrustade med släp, och alla fullastade med bråte. Mest kartonger och skrot vad jag kunde se, men också: bokhyllor, utemöbler, cyklar, barnsängar, leksaker, madrasser, köksskåp. Och så vidare.

Själva var vi på anläggningen för att kasta trädgårdsavfall och diverse småskrot. Det STORA skrotlasset hade vi redan vägt in och fått betalt för hos skrothandlaren. 270 kilo järnskrot gav oss 135 kronor. En glad överraskning!

Men även en hängiven ”kastare” som jag drabbas hux flux av spariver. När den gamla julbocken på träram och som en gång i tiden varit grön och grann och täckt av granris, skulle dumpas – då var jag tvungen att agera. Jag gjorde några hastiga moves för att rädda det som räddas kunde innan nästa bil pockade på för att komma fram på rampen. Jag klädde ivrigt av hornen alltjämt med min egen chaufför otåligt stampandes och ivrigt övertygandes om att ”den där gamla bocken minsann inte var något att ha”. Jag kom bara till bringan. Då gav jag upp. Hela härligheten åkte på högen för kompostering. Jag hade låtit mig intalas att det finns nya att få, om man bums ska ha en grön bock på bron till jul.

Ikväll tänker jag på bocken. Skulle jag ha stått på mig och tagit hem den ändå? Bara den gröna tunna tråden som granriset var fastbundet med måste ju ha kostat en 50-lapp, minst. Spara eller slösa, det är frågan.

Ofattbart mycket skrot på Stenas återvinningsanläggning för järn och metall. Idag bidrog vi med 270 kilo till.

Se så söt han är, bocken! Värd att räddas tyckte Spara.

Aj, aj aj. Hur hamnade den här? Slösa har talat. För sista gången?

Idag säger jag grattis till mig själv. Jag har namnsdag tillsammans med 256 604 andra Margaretor idag. Inte vidare unik alltså. Men man kan ju inte ligga på topp jämt, så att säga.

Denna bemärkelsedag har viktiga inköp gjorts till hemmanet. En rejäl röjsåg av märket Stihl kom hem idag. Tur för latmasken att det började regna lagom tills vi kom hem med det motordrivna donet. Nu är det soffläge som gäller istället för slyrensning. Inte något ont som inte har något gott med sig.

För övrigt verkar månlandningen för 40 år sedan fascinera lika mycket än idag, trots att många andra stordåd har ägt rum sedan dess. Ser fram emot nattens dokumentär om konspirationsteorierna om att det hela aldrig ägt rum. Synd att Neil är så skygg och inte vill träda fram och berätta. Kanske just därför att han aldrig varit där..?

Med en loge på 400 kvadratmeter att fylla var dagens auktionsutflykt ett rent nöje. Gården här hemma är helt barskrapad på spadar, grepar, tänger, sågar och andra livsnödvändiga lantredskap, så vi jobbar på för att hitta billiga och precis lagom inarbetade diton.

För tusenlappen fick vi inte mindre än:

2 st barkspadar
1 st högrep
1 st potatishacka
1 st jordspade
1 st snöskyffel
1 st lång uteskarvsladd med förgrening
2 st jeepdunkar
2 lådor med blandade verktyg: hammare, blocknycklar, skiftnycklar, mejslar.
1 st sticksåg
1 st hemmasnickrad sittbänk
1 st presenning

Dessutom berikades vi med inflyttningspresent från mor/svärmor i form av:

2 st timmersax
1 st timmerkrok
2 st gummiklubbor

Snacka om fynd! Nu letar vi redan bland radannonserna om nästa tillfälle att ropa in mera bra-att-ha-saker. En auktion som har röjsåg, åkgräsklippare, kaniner och en gammal vattenkanna i zinkplåt. Tids nog så.

Publiken är lite trevande i början. Men sedan kom vi igång!

Den gamla skottkärran blev också vår! Tobbe gick under namnet ”fyndaren” bland di gamle. Ena bra affären efter den andra!

Koncentrationen var hög hela dagen och tog på krafterna. Tur då att bussiga damerna ordnade med utsökt middag för hela gänget. Super-duper!

Gud vad jag retar mig på det senaste jordbrukspolitiska EU-beslutet; att stödköpen av mejeriprodukter ska fortsätta. Smör och skummjölkspulver tillverkas i överskott och köps därför upp av EU och läggs på lager, för att Europas bönder ska kunna fortsätta att producera mera överskott.

Varför blir det då så stor sak nu när bilindustrin går dåligt och affärerna minskar? Låt EU köpa upp en si så där hundra tusen Volvobilar, så är de räddade för stunden.

Och ICA-butiken runt hörnet, som hotas av nedläggning för att kunderna väljer stormarknaden, kan inte EU vara vänliga och köpa upp ett års sortiment så att vi som bor i närheten och vill handla, kan fortstätta göra det?!