Att världen är liten är ju ingen nyhet precis. Men att den är liten som en fingerborg – det känns väl som ett scoop? Häng med här, den som orkar:

I huset som vi bor i bodde en gång en man som hette Tore. Han känner hon som har visningsträdgården och elgubben på jobbet. De som kom och hämtade sju rullar fårstängsel och lämnade två kaniner i utbyte, visste också vem Tore var. Han hade sålt ankor till dem några år tidigare. Åren däremellan bodde Björn och Elisabeth här. Björn har gått i samma gymnasieklass som min bästis på lågstadiet. Hans pappa har varit kollega med min bästa väns mamma under många år. Att Elisabeth och jag stötte ihop när vi båda var ute och lunchshoppade här om dagen ser jag mer som ren slump. När vi flyttade in presenterade Elisabeth oss för grannen Torbjörn. Hans syster Siv tittade in i torsdags, när vi höll på att städa ur det sista i lägenheten i stan. Hon bor nämligen på våningen ovanför. Torbjörns fru Gunilla jobbar på posten på samma avdelning som Johans kompis Lars, och Lars och Johans kompis Jesper är son till min goda vän Sussies kompis Pia.

Ja, så där håller det på. Att världen är liten som en fingerborg, det är väl det minsta man kan säga?!