Att veta saker och tings rätta värde är ingen självklarhet. I just mitt fall verkar det vara en omöjlighet. Allt för många gånger har jag stått vid kassan för att betala och förvånat påpekat för kassören: ”Men guud vad billigt, ni måste höja priserna!”
Igår hände det igen.
Lördagskvällen ägnades åt säsongsavslutning och ljusfest på finfina trädgårdsbutiken Smultronstället. In bland facklor och marschaller i växthusen fick jag syn på en i mina ögon extraordinär pelargon, stor som en liten buske. Av etiketten att döma var det en mycket speciell sort också. Långt och svårt namn. Priset därefter: 749 kr. Wow, vilken raritet. Ikväll var det i och för sig halva priset, men för att gå hem med en 300 kronors-någonting-växt så krävs lite mer tålamod och gröna fingrar än jag kan uppvisa.
Vi fortsatte runt bland växter och krukor, och jag sneglade på pelargonaset lite då och då. Stod det verkligen 749? Kunde det inte utläsas som 149 kronor? Nä, inte en så sällsynt sort. I takt med att mörkret föll blev mitt ha-begär större. Vi konverserade lite lågmält om rimligheten i att växten skulle kosta 700 kronor eller 100 kronor. Ja, för mig var det ett helt oskrivet kort. Kanske hade en siffra ramlat bort, så det egentliga priset skulle vara 1 749? Fullt möjligt.
Fast besluten om att bli utskrattad och idiotförklarad tog jag mod till mig och frågade kassören: ”Alltså, säg mig, hur mycket kostar den där pelargonen där borta?”
”Aa, dten djaa! LääckeR vaa?”, på tyskklingande svenska. ”Dten haR wi halfa priset på ikfäll, den kostar schuttiofem kRoonoR.”

Riikka har virkat en mössa som Johan passade på att prova häromkvällen. Kanske skulle den ge laget tur i frågesporten på lantiskaféet. Hur mycket är den värd?!

En älgmamma med sin unge. Är det värt nåt?

Eldsflammorna slår upp i rishögen som vi eldar i mörka natten. Då kommer traktorn väl till pass och ger brasan extra skjuts. Värt!







Senaste kommentarer