september 2009

Ni visas månatligt arkiv för september 2009.

Att veta saker och tings rätta värde är ingen självklarhet. I just mitt fall verkar det vara en omöjlighet. Allt för många gånger har jag stått vid kassan för att betala och förvånat påpekat för kassören: ”Men guud vad billigt, ni måste höja priserna!”

Igår hände det igen.

Lördagskvällen ägnades åt säsongsavslutning och ljusfest på finfina trädgårdsbutiken Smultronstället. In bland facklor och marschaller i växthusen fick jag syn på en i mina ögon extraordinär pelargon, stor som en liten buske. Av etiketten att döma var det en mycket speciell sort också. Långt och svårt namn. Priset därefter: 749 kr. Wow, vilken raritet. Ikväll var det i och för sig halva priset, men för att gå hem med en 300 kronors-någonting-växt så krävs lite mer tålamod och gröna fingrar än jag kan uppvisa.

Vi fortsatte runt bland växter och krukor, och jag sneglade på pelargonaset lite då och då. Stod det verkligen 749? Kunde det inte utläsas som 149 kronor? Nä, inte en så sällsynt sort. I takt med att mörkret föll blev mitt ha-begär större. Vi konverserade lite lågmält om rimligheten i att växten skulle kosta 700 kronor eller 100 kronor. Ja, för mig var det ett helt oskrivet kort. Kanske hade en siffra ramlat bort, så det egentliga priset skulle vara 1 749? Fullt möjligt.

Fast besluten om att bli utskrattad och idiotförklarad tog jag mod till mig och frågade kassören: ”Alltså, säg mig, hur mycket kostar den där pelargonen där borta?”

”Aa, dten djaa! LääckeR vaa?”, på tyskklingande svenska. ”Dten haR wi halfa priset på ikfäll, den kostar schuttiofem kRoonoR.”

DSC05707

Riikka har virkat en mössa som Johan passade på att prova häromkvällen. Kanske skulle den ge laget tur i frågesporten på lantiskaféet. Hur mycket är den värd?!

DSC05689

En älgmamma med sin unge. Är det värt nåt?

DSC05692

Eldsflammorna slår upp i rishögen som vi eldar i mörka natten. Då kommer traktorn väl till pass och ger brasan extra skjuts. Värt!

Husfix

Denna underbara höstlördag har ägnats åt diverse husliga behov. Mycket ska vårdas och underhållas på hemmanet. Även viss nybyggnation har förekommit.

DSC05635

Fönsterputsning har fått en ny innebörd. På hemmanet betyder det att såpskura fönsterfoder och få dem rena och vita igen.

DSC05636

Ni fattar varför? Före och efter.

DSC05642

Sedan blev det kojbygge hela halva dagen. Nöjd kojägare spanar ut.

DSC05644

Entréplan och övervåning – inget fattas i denna insynsskyddade men centralt belägna tvårummare.

Gårdagens inlägg om tisdagsmiddagen väckte en och annan undrande blick i dag, ute i verkliga livet. Att hela härligheten dessutom fotades och lades ut var verkligen ”att gå över gränsen” för vad som är lämpligt. På nytt var samtalsämnet om bloggars varande igång.

Den eviga frågan är ännu obesvarad ”vad är det man vill säga om sig själv med att lägga ut hela sitt liv till beskådan?”. Tja, vad är det vi vill egentligen, vi som delar med oss av middagsbestyr, barndomsminnen, framgångsrika skogsutflykter, bröllop – ja ända in i förlossningsrummet? Vad är det för behov vi har, men andra inte?

Exhibitionism? Stor sannolikhet. Bygga upp egot genom att visa sin allra mest förträffliga sida? Självklart.

Själv uppskattar jag möjligheten att få vara sig själv för en liten stund – liten och obetydlig i sin ensamhet, men med många betraktare faktiskt ”någon”. Där marmeladen är viktig, där skogsturen är spännande och där tisdagsmiddagen kan se ut precis hur som helst. Tack till alla er som ödmjukt delar med er.

DSC05575

Veden är inne! Veden är inne! I vedbon för vintern.

Varför inte lyxa till det på en tisdag tänkte vi, och gick lös i stadens bästa charkuterier.

Vi var inte nöjda förrän vi hade följande i korgen: kalkonbröst, örtkryddat lättrökt lamm, torkat och rökt älg, ugnsbakad mandelpotatis, opastöriserad brie, spanska fårosten Manchego, flödeost (pikant), äkta Port Salut (något helt annat än den vanliga hårdosten med organge skal), hembakt okryddat tunnbröd, cornichons, kalamataoliver, keso, vindruvor, oolong-te och mjölk. På det: 85% Lindtchoklad, te Vinterlunden från Himalaya televerantör, och slutligen hembakt äppelkaka på Västerbottens eget landskapsäpple Transparente Blanche.

Vi blev mätta idag också.

DSC05611

« Äldre inlägg