Idag kom motorsågen fram igen (och med den tydligen mitt behov av att blogga. Märkligt.). Det var dags att ta ner det gamla ruttna trädet som har hängt över ån och mest sett anskrämligt ut. Sågmomentet var dock lite trixigt eftersom sågsnittet skulle ske vid å-kanten och stammen antingen kunde kasta uppåt eller falla plums ner i vattnet.

Motorsågsmannen hade dock bilden klar för sig och visste var snittet skulle läggas för att få bästa resultat. Så nu har vi en bro över ån. I alla fall tills nästa regnperiod infaller och tar med sig hela härligheten nedströms igen.

Här står träden fortfarande kvar på stammen. Helt obegripligt att det inte har ramlat av egen kraft redan för länge sen! Hur snyggt är det här på en skala…? Noll.

Med ett säkert skär med Lillgullaset så låg första stammen som en bro över ån. Här stamkvistas det.

Samtidigt, en liten bit därifrån, ramlar Malte ner i ån. Den förste att plumasa i!

Torr och nöjd att få vara på land igen räknar han årsringar på [örddra] istället. Tio poäng till den som kan det rikssvenska ordet för ”örddra” – träslaget alltså! ; P