Ego, exhibitionsm etc. må ha sin roll i sammanhanget, men då tar sig inläggen förmodligen mer tydliga skryt-uttryck… Att man inte alltid hänger upp de minst smickrande delarna av tillvaron till allmän beskådan är en annan sak, men det gör man väl sällan på första kafferasten bland okända människor heller? ”Vet ni, jag skulle /…/ och det gick så himla dåligt!” Nåt väljer man ju faktiskt att behålla för sig själv.

Att dra alla över en kam och påstå att alla bloggare bloggar av samma (mer eller mindre erkända) anledning är ju bara…urkorkat! Det är som att påstå att alla har samma primära anledning att skaffa bil! För somliga är det en statuspryl, för andra något livsnödvändigt med tanke på var man bor o.s.v. Gör man sig omaket att titta lite närmare så märks det ofta vilken kategori vederbörande tillhör, på ett ungefär i alla fall. Svårare än så är det inte så stå på dig för fasen!

Varför ska det vara accepterat att ”tycka” om vissa saker men inte om andra? Hur kan man tillåta sig själv att titta snett på en glad bloggare som bara gör sig själv (och andra) glada utan att det sker på någons bekostnad? Eller är det där skon klämmer, på tyckarnas självkänsla? Ska man generalisera lika hårt själv så går det lätt att påstå att de som klagar på bloggandet och bloggarna bara känner sig väldigt ospeciella själva, att det är ren och skär avundsjuka. Man kan lika gärna klaga på icke-bloggarna och undra om de inte förmår att se guldkornen i sin egen vardag, inte förstått vikten av att dokumentera och reflektera etc.

Men så tycker inte jag, tralla la… Men man skulle kunna. Jag tycker bara att man ska passa sig för att uttala sig allt för tvärsäkert om sånt man inte är så insatt i, och framför allt passa sig för att generalisera så hårt.

Keep on blogging!