Det snackas mycket om sociala medier nu för tiden. En googlesökning ger 748 000 träffar, bara på svenska. Morgonfrukostar och seminarier inom alla branscher ägnas detta fenomen. Själv ska jag delta i museisveriges konferens i ämnet om ett par veckor, och dessförinnan själv hinna tala på ett annat.
Måttstocken på lyckad social medianärvaro stavas: störst och snabbast. Än så länge. Det är i alla fall det som samtliga resonemang hittills har fokuserat på. Att få vara den som levererar nyheten, bilden, idén eller snappat upp en trend.
Är det någon som känner sig stressad? Av att inte hinna hålla koll? Själv lider jag väl av den värsta formen – ren och skär abstinens. Aldrig sysslolös, aldrig ensam, alltid något att reflektera eller kommentera i någon blogg. Superduper!
Socialt utmattade? Social abstinens? Eller rent av översociala?
Störst och snabbast, eller liten och personlig.
De e frågan?
Som kvinnor brukar försöka övertala oss killar: ”storleken har ingen betydelse”.
//Hundvaktaren
Ha, ha :-) Allting går i vågor. Än vill man bara vara på och ibland helt av. Det är så för mig iaf.
Otroligt rolig bild :-)
Störst och snabbast? Nja… den som lyssnar mest, och bidrar mest, skulle jag nog säga…
Visst, jag håller med dig Jenny. Men det är inte så det framställs av de ”gurus” jag har lyssnat till. Mer en fråga om att vara på rätt plats vid rätt tidpunkt och att leverera till rätt media och inte minst – att ha så många läsare som möjligt. Framgången mäts, för somliga, i tid och antal träffar. För oss mer jordnära typer är generositeten det bästa draget med sociala medier. Det är som om hela världen genomsyras av något som skulle kunna kallas för Obama-effekten: Alla ska vara med, alla är vänner och vi vill varandra gott. I love social media!