Lyxhemmafru igår, bondkärring (heter det verkligen så?!) idag. På schemat: gårdens animaliska produkter.

En granne och annan djurvän frågade oss för en tid sedan om vi kunde förbarma oss över en hemlös kanin. Självklart, sa jag och hämtade hem den idag.

Vi har ju redan två kaniner lösa på gården, och nu har de alltså fått en ny kamrat. Skillnaden på de redan hemmastadda och den nya är många. Först och främst storleken. Den här är asig, skulle tro att den väger närmare två kilo. Den är svart, har hängöron och är tam, inte att förglömma.

Kravet för att ta emot den nya kaninen var att den kunde könsbestämmas till en hona. Det återstår dock att se. Jag är inte helt övertygad förrän om en si så där sex–åtta veckor. Då lär det visa sig om det var ett misstag att ta hem det biffiga svarta aset, som lystrar till det flickaktiga namnet Puma…

Jag har varit hemma och vabbat idag. Vårdat sjukt barn alltså. Jag är inte särskilt van med det, kanske var det här femte dagen på tio år. Friskt barn och ett oförtjänt bra socialt nätverk har gjort det möjligt.

När jag gick här hemma och servade sonen med te och honung kom jag att tänka på Anna Anka. Plötsligt såg jag likheterna, och varför inte göra det fullt ut – prova på livet som Hollywoodfru för en dag? Sagt och gjort. Här är följer min berättelse om livet som lyxhustru. Ska läsas med viss amerikansk brytning, förstås.

Allright! Idak vaknade jag klockan halv sjuu, jak är såå pick in the mornings! Yes it´s true, hahaha! Jak började daken med a cup of green tea, som jag bara måååste ha. Sedan jak made some smorgåsar till min husband, som han alltid vill ha till his office. Then jak did some work, skickade e-mail och gjorde några calls. My son var hemma med skollov och vi bara hade fun all day! We baked a cake och sånt som jak faktist gillar jettemycket, hahaha!

Sen jag chattade med min man, we always do, hahaha, och jag frågade om he was hungry, och jaaa! Hahaha, he always is! Då jak promised han att ficksa dinner när han kommer hem. Joo, det är sant, hahaha! Jag är bra på cooking! Really! Inte som my friend Victoria, you know? Hon har inte ficksat dinner in her home sedan jul, vaaa!

So, när han kom hem then, vi åt av den goda maten, jag tror, hahaha! Sedan vi tittade telly och bara myyste. Nu är det evening och the sweet son sover! Såååå, nu är det bara vi, oooh. You know. Jak jobbar med min blogg, svarar på e-mails och ooh, måste få tid hos min personal manikyrartist!!

Jaa, så är my life, hahaha!

Är det bara jag som alltid väljer ”den stora knappen” när jag går på toa, oavsett vad som spolas ner? Inbillar mig att det ska bli bättre skjuts i ledningarna och tänker inte alls på miljön.

Varför gjorde reportern på Västerbottensnytt så där igår – drog ner dragkedjan på skoteroverallen och tryckte det djupa bikinidecolletaget mot kameran? Tillförde det inslaget något av vikt?

Är det bara jag som måste kompensera fredagsgodisintaget med en knäckemacka efteråt?

Någon fler än jag som bevakar bensinpriserna som en hök? Varje gång jag passerar en mack noterar jag ören hit och ören dit och gör beräkningar på hur mycket jag skulle spara eller förlora om jag tankade just nu, mot om jag hade tankat gången innan.

Jag har aldrig ätit en hamburgare i hela mitt liv. Är det bara jag kvar nu?

Längtar efter en katt så att jag håller på att dö. Jag tror att jag har större förståelse för katter än andra människor har. Låter det stört eller?

Måttstocken på lyckad social medianärvaro stavas: störst och snabbast. Än så länge. Det är i alla fall det som samtliga resonemang hittills har fokuserat på. Att få vara den som levererar nyheten, bilden, idén eller snappat upp en trend.

Är det någon som känner sig stressad? Av att inte hinna hålla koll? Själv lider jag väl av den värsta formen  – ren och skär abstinens. Aldrig sysslolös, aldrig ensam, alltid något att reflektera eller kommentera i någon blogg. Superduper!

Socialt utmattade? Social abstinens? Eller rent av översociala?

Eller, är den inte helt vanlig ändå? Blir platsen annorlunda på något sätt av det faktum att Hagamannen också bor här? Eller rättare sagt: bodde här, innan han blev dömd för hemska brott och åkte in i fängelset. Gör det någon skillnad?

Många har helt naturligt kommenterat det faktum att vi valt att flytta hit. Vi har också funderat. Men vi har inte kommit fram till något. Bara det att det här är en helt vanlig by, med trevliga grannar som vinkar glatt och gärna småpratar vid postlådan, som utan inbjudan kommer förbi och säger hej, gläds åt när vi gör detsamma.

Men för andra, som inte bor här och hör kronhjortarna bröla i skymningen, är det här Hagamannenbyn. Precis som Stockholm är ett mördarnäste och Göteborg ett kriminellt tillhåll.

På byagrillen ligger korvar åt alla!

Ja, visst gör jag det. På fullaste allvar. En sådan där tidning som man låter ligga framme på finbordet, som man flyttar runt mellan hyllplanen i bokhyllan när man städar – för den får inte kastas. Not, not. Den kommer fram när man vill se det där inspirerande hemmet igen, baka den godaste av alla äppelkakor som finns, drömma om de snyggaste skinnstövlar med ullfoder man sett, påminna sig om klokorden i artikeln om relationer, fascineras över historien om Anna Karenina. Aldrig omodern, och allt på ett blankt fint papper.

Det är väl en rimlig önskan.

Inte en vanlig tråkig tidning.

Lite mer så här, fast ännu mer ändå.

Comforts badrumskatalog är som en sminkad Johannes. Too much, liksom.

Säg vad som blir bättre av att det är mycket?

Ett par gosedjur är mysigt. I hundratal känns de hotfulla.

Att promenera lagom är bäst.